I en annan del av Tyresö

Ni vet den där känslan när man börjar känna varandra så pass väl
att den där omsesidiga respekten sakta försvinner?
Man börjar bli lite småsarkastisk, rent av dryg ibland.

Det pirrar inte i magen längre, har inte gjort det på en bra stund.
Efter en tid börjar det till och med kännas jobbigt att träffas,
man liksom drar sig för det.

Då vet man att det är dags att göra slut.

- Allt det här har hänt mig.

Därför har jag nu bestämt mig för att göra slut med min läkare.
Jag och J-E ska gå skilda vägar.

Allt började redan för flera månader sedan,
han var liksom inte lika glad och se mig.
Jag kan ha sagt att jag nu mår så pass bra att jag kanske inte behöver hans tjänster after all.

Men så var jag trots allt där i onsdags i förra veckan.
Förklarade mina enorma problem med min mage.
Den gör ont, är uppblåst och går inte att hålla in liksom.
På eftermiddagar och kvällar är det värst, när jag vaknar på morgonen är den nästan platt.
Dessutom kan jag se mina tarmar röra sig när jag ligger på rygg, så galna är dom.

Allt detta har bekymrat mig en tid nu, varpå jag bokar tid med honom för att gå till botten med problemet. Jag försökte bolla lite ideér, tänkte om det är någon lättare glutenintolerans.
Eller överaktiva tarmar... eller nåt annat??

Hans svar lät inte vänta på sig.
- Du tror inte det beror på din övervikt da? Är du säker på att du inte är gravid?

Å så var mötet över.
Kvar stod jag med min mage.

J-E, jag älskar inte dig längre.