Knut i magen
HALLELULIA!
Jun. 13, 2013
Säg inte det här på dagis. Snälla.
Good morning to you to!
Jag KAN inte sura!
Vardagsoptimism.
Det gäller att uppskatta de små sakerna här i livet:
<3
I´m so over you.
Ni tappra anhängare som fortfarande går in här då och då, kanske undrar vad jag gör nu för tiden?
Varför jag aldrig skriver?
Vad gör jag av all min lediga tid??
- Jag spelar MAHJONG.
Det är så beroendeframkallande!
Varje fikarast småspringer jag till soffgruppen, slår mig ner och drar upp telefonen för att riva av ett parti.
Så fort det är dags att gå på muggen får telefonen följa med.
På lunchen hinner jag köra flera partier! (Yiho)
Ibland försöker mina enerverande arbetskamrater konversera mig.
Då snäser jag av dom med att jag inte har tid, ser ni inte det för i helvete?!
Idioter.
Jag är besatt.
Men asså, jag kan ju hantera det.
Jag älskar dig inte längre.
Den passion jag kände i november är som bortblåst,
kvar är bara ont brått hat.
Det gick inte över en natt dock, det här har skett succesivt.
Det började med en bilnyckel-kidnappning.
- När nycklarna fortfarande satt i tändningslåset.
Sen slutade alla bromsar att fungera, så att jag fick praktisera mitt motorbromsande ett par dagar.
Efter det var det lambdasonden som fick för sig att bara fungera varannan gång, vilket resulterade i att jag rökfyllde Tyresö med blå avgaser varje morgon och eftermiddag.
Sen la soppamätaren av så det lyser FUEL hela tiden istället.
- Även när den är full.
AC:n blåser när den själv vill.
- Även när den är avstängt.
Airbagen indikerar om ett fel fast det inte finns något.
Stereon spelar bara musik när den själv vill.
Spjälmotorn lever sitt eget lilla liv vilket gör att den tappar gas mitt på motorvägen ibland.
Så mina känslor har med andra ord förändrats. Till att bli obefintliga.
Jag hatar den där satans bilen.
- Å inte fan får dig mig att få ligga nåt heller!
Skitbil.
Skitbil.
Laundry day...
Man vet att det är dags att tvätta när man inte lyckas hitta två stycken strumpor i lådan med samma mönster.
Fast det skulle ju kunnat ordnats med en spritpenna nu när jag tänker efter.
Rookie mistake.
Behåll dom för dig själv!!
Grönt segt snor - peanuts.
Bebisbajs - fine.
Kräksjuka - helt okej.
Men när dom börjar tappa tänder, dååå...då brister det för mig.
Min största fobi här i livet är lösa tänder.
Fy fan asså.
Det är så läskigt och äckligt och...och... ONATURLIGT för i helvete!
Och nu har då som sagt tiden kommit då Mega tappat sin första tand.
- Tack och LOV blev den lös hos hans far, (det hindrade dock inte honom från att skicka en film på den vickande ungen till mig.)
- Och jag tackar dom högre makterna att tanden åkte ut när han befann sig på dagis!
Allt jag behövde göra var att tömma mitt konto och leka tandfé en natt.
Men så satt vi och åt lunch idag, han och jag.
Sida vid sida.
När han plötsligt fryser till mitt i en tugga, för att i nästa sekund göra en sitt-jubel-dans och meddela:
- "MAMMA, EN TILL TAND ÄR LÖÖÖS!!"
Med tillhörande uppvisning, och dubbelkoll att jag verkligen verkligen såg att den vickade på sig.
Hellllvetteeee...
Hur fan ska jag lösa det här?!
Vi är lediga dom närmsta två dagarna, sedan ska han återvända hem till mig på eftermiddagarna i ytterligare fem dagar.
Åh gud.
Ångest.
Är det verkligen okej?
På jobbet idag dök det upp en leverantörsfaktura med en rätt tvivelaktig artikel.
Jag läste en gång till. Tänkte till. Jo, det stod fan flykthuva.
Hur stört är det att sälja något som man marknadsför som något man sätter på huvudet när det är dags att fly?!
Men så bild-Googlade jag en flykthuva för att ha en schysst bild till bloggen.
Å då upptäckte jag att flykthuva i verkligheten inte är detsamma som jag tror att det är.
Gölle dom!
Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar mina päron!
Spelar ingen roll vilken tid på dygnet eller året det än är.
- Dom ställer upp!
Som idag, när "snökaoset" slog till mot Stockholm.
Lamslog trafiken på alla möjliga sätt.
Alla bussavgångar ställdes in och folk glömde hur man kör bil.
Dagis och skolor ringde till sina föräldrar och bad dom hämta ungarna.
- KAOS.
Ringde till min far för att rådfråga om väglaget och uppskatta färdtid till dagis,
när han erbjuder sig hämta Monstret på dagis.
Långt innan estimerad hämtningstid dessutom!
Så jävla fint av honom!
Inte bara jag älskar honom stjärnstopp, så gör även Mini.
Don efter person!
Just ja, jag har ju inte presenterat er för The Sexmachine!
Eller okej, ni gamlingar är ju familjära med henne redan.
- Ni kan bortse från detta.
The Sexmachine är alltså en antracitgrå skönhet byggd i snudd på fulländad perfektion 2002.
Går under arbetsnamnet Volvo. V40 för att vara exakt.
Utrustad med en gullig liten T4 motor med lite extra hästar i.
Gasar jag upp till 4500 varv/minut och kopplar pyser den sådär gosigt så att jag blir alldeles varm.
Reservdäcket är uttaget och ersatt med en alldeles förträffligt rar baslåda och en flaska punkteringsspray.
Så när jag rullar mina 6 minuter varje morgon och kväll
till och från jobbet fladdrar mina öronsnibbar av välbehag.
Varför Sexmachine då kanske ni undrar?
Jo, hon heter SXM (tyvärr inte 666, det hade varit hilarious)
Så det var ju givet!
Behöver jag ens säga att jag är kär...?
BÄSTA stunden!
Bästa stunden på dagen är inte när jag rullar hemåt i Sexmachinen.
Det är inte heller när jag hämtar mina gulliga små Gremlins på dagis.
Utan det är när jag, sekunden efter jag hoppat ur skorna i hallen sliter av mig mina kläder
och sätter på mig mina schletna gråa mjukisar!
- LÖVELY!
Då skingras alla mörka moln ovanför mitt huvud och allt jag känner är inre frid.
Lite wild and crazy.
Varför gör man klädesplagg som kräver handtvätt?
Varför köper man (läs jag) klädesplagg som kräver handtvätt?
Fram tills idag har jag hamstrat diverse plagg i botten av min tvättkorg,
såna där som kräver lite särbehandling. Som inte är som alla andra.
Vi pratar ylle, chiffong och paljetter.
Sjukt överskattade material,
men som under ett svagt tillfälle införskaffats.
Under ett rus av ren förälskelse utan en tanke på tvättråd.
- Ja ni vet.
Den glittriga saken längst till vänster i bild köpte jag den 24:e augusti (i år).
Bar den under en kräftskiva den 25:e och la den sedan i tvättkorgen.
Där den fick ligga i tre månader.
Men idag blir den ren!
Om den överlever omgången med alla dom andra vill säga...
Spännande!
Det var skitkul, jag lovar!
Nej men hej!
Är ni kvar än?
Fast än jag liksom tänt upp belysningen, stängt av musiken och börjat städa?
Stort av er!
Till mitt försvar skulle jag faktiskt kunna påstå att jag brukar uppdatera bloggen.
Jag skriver långa målande noveller om mitt liv och dess missöden.
Bifogar massa roliga bilder därtill.
Men så ba "....." så dör datorn för mig!
HELA tiden!
- När vi har som roligast!
Jag har nämligen fått en ny dator av min minsta lillebror.
-"Den är skitbra, snabb å med grym prestanda å allt sånt!" säger han upprymd till tusen åt mig.
-"Tjoho" säger jag glatt, tar den under armen å springer hem. Utan att fortsätta lyssna.
Det fanns nämligen en liiiten detalj, den liksom pausar mitt internetanvändande när den känner att det
blivit lite för mycket. Typ. Oftast när det är som mest kul. Och intressant.
Typ som nu!
Jaha, god morgon då!
Allt eftersom ungar blir äldre,
tenderar dom även att bli längre.
Når mer.
Ser mer.
- Får dummare ideer.
En av dom dummaste ideerna fick Mini-Monstret efter han kom hem från sin far sist.
Bakgrund: Mini sover numer (thank god) i sin egen säng i ett annat rum än mitt.
Inte långt från mitt, men dock ett annat.
I regel vaknar han även innan mig.
Ja innan dom flesta skulle jag nog vilja påstå.
Å han är inte den där ligga-stilla-i-sängen-å-dra-sig-sorts-personen.
Nej upp direkt ba, helst innan benen själva har vaknat.
Å nu till den fantastiska ideen han fått!
Han rullar ur sin säng,
springer målmedvetet in till mig,
ställer sig på tå och sträcker armen upp så långt han kan. Slår på strömbrytaren till taklampan på 60 watt.
Klättrar upp i min säng, sätter sig tillrätta, avfyrar sitt mest självgoda leende och önskar mig en god morgon.
Klockan 3:40.
Mother of 3
Idag låtsades jag att jag fick tvillinggrabbar den där våren 2007, och sedan fick en till grabb sommarn 2010.
-Frivilligt.
Monstrena har varit hemma hela veckan, det är pruttigt väder och bara några dagar kvar till löning.
- Kreativa aktiviteter har inte växt på träd om vi säger så.
Framåt onsdag eftermiddag började dom ge sig på inredningen hemma, vilket då fick mig smått desperat.
Så idag kidnappade vi Blindstyrets son, tillika Mega´s bästis, från hans dagis så snart vi fick.
12 stod vi vid ytterdörren med näsan tryckt mot rutan å flåsa.
Sen gick dagen fruktansvärt fort!
Om det beror på att vi hade så himla kul och trevligt ihop, eller för att jag plötsligen var tvungen att springa tre gånger så mycket förtäljer dock inte historien.
Jag förstår dock nu Megas oro för att jag skulle skaffa fler barn...
Nu är allt i sin ordning!
Yes, nu har vi torkat tårarna, snytit näsorna, tagit en välbehövlig dusch där vi spolat bort all självömkan och gaskat upp oss.
För nu är han hemma igen!!!
