Nämnde jag att jag mådde dåligt?
Morsan var rar å förevigade det åt mig.
Just precis det var kanske inte så schysst...
- Men sen var hon tamefan ovärderlig!
Hon gav min unge lunch å roade honom
tills hans far kände att han orkade ta hand om honom igen.
Medans jag själv låg på hennes badrumsgolv och författade mina sista ord.
Jag älskar dig mamma!
- Det gör Mini oxå.
Å det borde Fredde oxå göra efter imorse...
Du borde verkligen satsa på en skrivarkarriär! Du skriver underbart roligt och stilistiskt bra. Har en slagfärdighet som är fenomenal. Krönikör i någon tidning är vad du borde satsa på!!
Den enda bloggen som kan få mig att skratta! Och jag läser en hel del ska jag säga.
Fortsätt så ...
Tack hjärtat
Så är han då i farten igen jätte barnet när du för en gångs skull rastar dig själv ska din mamma få sköta om den lilla, hallå när ska barnet bli man!? Läser han ej bloggen förstår han inte att han är en självisk omogen typ? Wake up and smell the coffee.
Öppna dörren och visa han ut och stäng den efter honom. Tur att du har en mamma som hjälper till även fast det finns en så kallad pappa där någonstans.
Vad rörd jag blir, min trogna läsare!
Jag trodde liksom inte att jag hade fler än morsan å svägerskan. Typ.
Jag ska ta dina ord och begrunda dom.
Är dock övertygad om att jag är alldeles för självkritisk för att publicera min skrift på något annat ställe än just här i bloggen...
