I en annan del av Tyresö

Det blöder ur mina öron!

Lagom tills Monstret slutade med sin "Va?"-period har nu "Varför?" tagit vid.

Å ALLT ska ifrågasättas. Hur mycket bör en 3 åring igentligen få veta?
Jag försöker förklara för honom att det inte är nyttigt att veta allt vid sin ringa ålder.
- Men hans svar blir bara då "Varför inte mamma?"...

Som ni förstår är jag allt för ofta överhettad,
inte nog med att jag har mig själv och mina tillhörigheter att hålla koll på.
Nu måste jag dessutom hålla koll på omgivningen så att jag kan
ge ett vettigt svar på alla frågor som kommer haglande.

- "Mamma, varför sprang den där pojken?"
- "Mamma, vad hette hon du sa hej till?"
- "Mamma, varför sa du hej till henne?"

Och så vidare.

Svarar jag "Jag vet faktiskt inte".
Blir ju givetvis följdfrågan "Varför vet du inte?" "Mamma, du är en stor flicka, du vet visst."
Å svarar jag ett goddag-yxskaft-svar genomskådar han mig givetvis å ställer följdfråga:
- "Vadå han måste hem och bajsa?"
- "Vad heter hon, Karin?" (Då vill han ha efternamnet oxå)

- "Avalon, du måste sluta fråga så mycket. Jag får hål i öronen."
- "Vadå hål i öronen?"
Jag låter min tystnad bli ett svar.
- "Mamma, varför får du hål i öronen för?"
Ååå så är cirkeln igång igen.

Jag är TRÖTT.

- Så är det ingenting ni verkligen måste veta, fråga mig inte snälla. Spara på mina öron.