Skratta bäst som skratta sist...

Igår satt vi å garva åt farsans förflutna.
- Åt dom fula frillorna å hans barnsliga uppsyn.

Idag var det min tur.
Mammas über-schyssta polare Mia postade en bunt sjukt
o-snygga foton på mig från förr i tiden.

Vi var nämligen på en finlandskryssning, hon, hennes man,
jag, å hennes son.
- Som jag på den tiden tyckte var det sötaste som gick i ett par skor.

Å som jag såg ut da!
Inte undra på att jag aldrig fick komma till...



Året var 1994. - Som om det skulle vara en ursäkt.

Kommentarer

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
RSS 2.0