VILA sa jag.
Fröken Småland påminde mig om att jag inte recenserat läkarbesöket i torsdags.
Läkaren var inte så suspekt som jag målat upp,
han hade riktiga gröna scrubs å en vit rock över.
En skylt som berättade att han var någon form av Överläkare
å att han hade ett namn.
- So far so good.
Men jävlar va otrevlig han var!
Stressad så in i helvete att jag inte ens hann sätta mig ner.
Han gick in i rummet först, jag efter å medan jag stängde dörren
ville han veta vad mitt bekymmer var.
Jag förklarade mina smärtsamma sammandragningar medan jag
la ifrån mig jackan på stolen brevid stolen jag siktat in mitt arsle på.
Då går han bort mot den hemska undersökningsstolen medan han
säger att han då vill undersöka min livmodertapp.
- Det var bara att följa med här å ta av mig braxerna.
Upp å hoppa å benen ska va där ja.
Innan jag lagt ner huvudet på britsen var undersökningen i full gång.
Lagom tills jag lagt mig till rätta å slappnat av å påbörjat min lugnande andning
säger han åt mig att allt ser fint ut och att jag kan hoppa ner från stolen.
Medan jag klär på mig igen går han till datorn för å dokumentera sina konstateranden.
Å börjar då avsluta vårt möte:
- "Jaa, allt såg bra ut så det är bara att gå hem å fortsätta vänta."
Själv är jag helt snurrig men försöker endå fokusera,
- "Men smärtan da, ska det vara så?"
- "Nja, det är en signal från din kropp att du ska ta det lungt." säger han.
- "Ja, det har jag läst. Å det är där problemet ligger! Jag får sammandragningar
även när jag ligger i soffan å pillar i naveln." svarar jag.
- "Jaaaa...(tystnad) Men du måste vila mer då." blir hans svar.
Jag muttrar:
- "Då får jag skära ner på toalettbesöken då..."
- "Men jag har läst att man kan få medicin?"
- "Aa, fast det får förlossningen ta ställning till. Där finns dom riktiga proffsen,
här är det bara barnmorskor. Förlossningen kan mer om det där." svarar han, strängt upptagen med att skriva.
Sen var vårt möte slut, han öppnade dörren å avslutade med någon hövlig avslutningsfras som
jag inte la på minnet. Sur som en citron gick jag sedan sakta till tuben.
- Jag skulle ju ta det lugnt.
Läkaren var inte så suspekt som jag målat upp,
han hade riktiga gröna scrubs å en vit rock över.
En skylt som berättade att han var någon form av Överläkare
å att han hade ett namn.
- So far so good.
Men jävlar va otrevlig han var!
Stressad så in i helvete att jag inte ens hann sätta mig ner.
Han gick in i rummet först, jag efter å medan jag stängde dörren
ville han veta vad mitt bekymmer var.
Jag förklarade mina smärtsamma sammandragningar medan jag
la ifrån mig jackan på stolen brevid stolen jag siktat in mitt arsle på.
Då går han bort mot den hemska undersökningsstolen medan han
säger att han då vill undersöka min livmodertapp.
- Det var bara att följa med här å ta av mig braxerna.
Upp å hoppa å benen ska va där ja.
Innan jag lagt ner huvudet på britsen var undersökningen i full gång.
Lagom tills jag lagt mig till rätta å slappnat av å påbörjat min lugnande andning
säger han åt mig att allt ser fint ut och att jag kan hoppa ner från stolen.
Medan jag klär på mig igen går han till datorn för å dokumentera sina konstateranden.
Å börjar då avsluta vårt möte:
- "Jaa, allt såg bra ut så det är bara att gå hem å fortsätta vänta."
Själv är jag helt snurrig men försöker endå fokusera,
- "Men smärtan da, ska det vara så?"
- "Nja, det är en signal från din kropp att du ska ta det lungt." säger han.
- "Ja, det har jag läst. Å det är där problemet ligger! Jag får sammandragningar
även när jag ligger i soffan å pillar i naveln." svarar jag.
- "Jaaaa...(tystnad) Men du måste vila mer då." blir hans svar.
Jag muttrar:
- "Då får jag skära ner på toalettbesöken då..."
- "Men jag har läst att man kan få medicin?"
- "Aa, fast det får förlossningen ta ställning till. Där finns dom riktiga proffsen,
här är det bara barnmorskor. Förlossningen kan mer om det där." svarar han, strängt upptagen med att skriva.
Sen var vårt möte slut, han öppnade dörren å avslutade med någon hövlig avslutningsfras som
jag inte la på minnet. Sur som en citron gick jag sedan sakta till tuben.
- Jag skulle ju ta det lugnt.
Kommentarer
Postat av: Den blinda
Jaha, gjorde Fröken Småland det? Själv skickade jag ett SMS samma kväll för att få reda på allt men fick jag något svar? Nej... Nej, det fick jag inte.