I en annan del av Tyresö

"Men gå å lägg dig da."

- Skulle säkert nån smart-ass bland er säga till mej nu.

Men det är inte det,
en natts sömn skulle inte råda bot på den här tröttheten.
Det är liksom en uppgiven trötthet.

Kroppen värker, bäckenet värker, livmodern värker!
Jag är tjock som en flodhäst, går sakta som en flodhäst och flåsar som en flodhäst!
Monstret har kommit in i en ny fas här i livet, en lite vildare fas.
- Lagom tills jag kom in i en lite långsammare fas...

Lägenheten krymper för varje dag som går,
paniken ökar för varje dag som går.
Dammråttorna muterar för varje dag som går...

Å mitt i allt sitter jag å känner mig så jävla ensam!

Fredde är helt jäkla inne i sitt.
Han bedriver nämligen någon form av vikt-hets med sig själv.
Det är dels en diet som består av 500 kalorier om dan,
alltså vatten å knäckebröd typ.
- Och ältar det hela tiden.
Han tränar varje dag, drar hemifrån 7.30, kommer hem 20.00 tidigast.
Som om inte det vore nog har han jobbat extra dom senaste veckorna.
Han har inte haft en ledig helg på över en månad.
Bara EN ledig dag på den här månaden.
- Den spenderade han delvis på gymet.
För nån vecka sen drog han iväg en helg å LAN:ade,
å jag grät.

Nästa helg (Valborg) är han ledig för första gången på skitlänge.
- Då ska snubben åka till Örebro!
Fredag till söndag för å köra motorcykel.

Det känns på nåt sätt som att han lever sitt liv, kör sitt rejs.
Jag känner mig så jävla ensam i allt det här.
Patetiskt å kanske lite egoistiskt, men så känns det.
Å eftersom jag känner mig ensam blir jag ledsen och nere.

Vilket i sin tur leder att jag börjar känna mig deprimerad.

Ett jävla ekorrehjul.