I en annan del av Tyresö

Oh yes, igår eftermiddag gick dé Grande Julfest av stapeln på
Monstrets dagis. Ungarna va utklädda till det dom ville vara,
och julsångerna va inövade.



Dom va skitduktiga, bättre simultanförmåga än en annan...
- Både sång och rörelse, till alla låtar! :-O
Å inte hade dom spart på krutet heller, om jag inte minns
fel rev dom av hela 7 sånger + extranumret.
Det är starkt för ett gäng 2 åringar.

Extranumret spårade dock ut...
Det var nämligen så att det var barnens idé att sista sången
oxå måste va med, för den har dom ju sjungit hela hösten.
Gulligt av dom,
men det blev väldigt många verser till slut...
Sången dom sjöng var den där om Kalle Anka på en planka.
Å han ska ropa till alla sina familjemedlemmar hur stor han är samtidigt som han
liksom reser sig upp från golvet. (yeah yeah)
Men i dagens samhälle ser ju familjer ut på väldigt många olika sätt,
och ingen ville bli bortglömd.
Så det var mamma, de va pappa, de va syster, de va bror, de va farmor, de va farfar, de va morfar
osv. När dom kom till nån "Stefan" insåg dom att det spårat ur å slutade.



Efter det var det fika, den var man tvungen att ta med själv och avnjuta på
miniatyrstolarna inne i deras matrum.
- Passade då även på att se så man får valuta för pengarna man lägger på ungens
dagliga aktiviteter och bad ungen hämta pärmen.
Det visade sig dock att han inte hade nån aning om vart dom förvarar pärmarna,
för han guidade ut mig i hallen...

Hur som helst, vi satt där å bläddrade å beundrade. - Ungen säger inte ett ljud.
Jag vill liksom få igång diskussionen å stannar vid ett blad å frågar vad han målat.
Han tittar på mig, tittar på bilden, fattar liksom inte riktigt vad jag menar.
Så tittar han på bilden igen, pekar å förklarar tydligt och sakta; "Jag har målat blååååttt,
jag har målat rööööd och så lite grön!"
Å så tittar han på mig sådär självklart att jag inte vågar säga nåt mer än; "Jaha, okej. Va fint."
- Det höll han med om.