Don efter person!
Just ja, jag har ju inte presenterat er för The Sexmachine!
Eller okej, ni gamlingar är ju familjära med henne redan.
- Ni kan bortse från detta.
The Sexmachine är alltså en antracitgrå skönhet byggd i snudd på fulländad perfektion 2002.
Går under arbetsnamnet Volvo. V40 för att vara exakt.
Utrustad med en gullig liten T4 motor med lite extra hästar i.
Gasar jag upp till 4500 varv/minut och kopplar pyser den sådär gosigt så att jag blir alldeles varm.
Reservdäcket är uttaget och ersatt med en alldeles förträffligt rar baslåda och en flaska punkteringsspray.
Så när jag rullar mina 6 minuter varje morgon och kväll
till och från jobbet fladdrar mina öronsnibbar av välbehag.
Varför Sexmachine då kanske ni undrar?
Jo, hon heter SXM (tyvärr inte 666, det hade varit hilarious)
Så det var ju givet!
Behöver jag ens säga att jag är kär...?
BÄSTA stunden!
Bästa stunden på dagen är inte när jag rullar hemåt i Sexmachinen.
Det är inte heller när jag hämtar mina gulliga små Gremlins på dagis.
Utan det är när jag, sekunden efter jag hoppat ur skorna i hallen sliter av mig mina kläder
och sätter på mig mina schletna gråa mjukisar!
- LÖVELY!
Då skingras alla mörka moln ovanför mitt huvud och allt jag känner är inre frid.
Lite wild and crazy.
Varför gör man klädesplagg som kräver handtvätt?
Varför köper man (läs jag) klädesplagg som kräver handtvätt?
Fram tills idag har jag hamstrat diverse plagg i botten av min tvättkorg,
såna där som kräver lite särbehandling. Som inte är som alla andra.
Vi pratar ylle, chiffong och paljetter.
Sjukt överskattade material,
men som under ett svagt tillfälle införskaffats.
Under ett rus av ren förälskelse utan en tanke på tvättråd.
- Ja ni vet.
Den glittriga saken längst till vänster i bild köpte jag den 24:e augusti (i år).
Bar den under en kräftskiva den 25:e och la den sedan i tvättkorgen.
Där den fick ligga i tre månader.
Men idag blir den ren!
Om den överlever omgången med alla dom andra vill säga...
Spännande!
Ångest!
Det finns ett barnprogram jag mår riktigt dåligt av att höra/se på svt's barnkanal.
Ett program som sändes sensommaren 2010 när jag satt med den där jobbiga baby bluesen efter att Mini-Monstret precis kommit ut.
När jag hör ledmotivet till den där jäkla "Pipi Pupu å Rosmarin" slungas jag tillbaka två år och tvingas lägga mig i fosterställning av ångestvånda.
Skitjobbigt när det händer.
Det finns inga bevis
Bebisar har blivit förväxlade på BB förut.
Jag säger inte att det var det som hände där i slutet på juli år 2010.
Men jag misstänker det.
