I en annan del av Tyresö

Yes, imorn ska jag spendera lite pengar.
- Jag ska köpa mig en mascara.
Å om jag har tur blir det en förpackning hårfärgning till min
fräscha rått-utväxt oxå.
Men då ska jag verkligen förtjäna det.

Jag å mina Monster ska ta med oss Sara. För det var länge sen vi va med henne.
Vi saknar henne. Vi hoppas att hon dyker upp i den här utstyrseln.
Då älskar vi henne lite extra.

Snubben jag bor med, han som är far till mitt minsta Monster ni vet.
Han irriterade mig lite extra idag.

Varannan vecka är han ledig helg, varannan vecka är han ledig Torsdag och Fredag.
Den här veckan är han ledig Torsdag och Fredag.

Vår lägenhet ser ut som satan.
Det finns nämligen ingen tid över att städa, eftersom mini-Monstret bestämt sig för att
sova som en gud på nätterna men vara vaken hela dagarna.
Och på dagarna ska han dessutom roas.

Mornarna är kaotiska,
tre människor ska kläs av och sedan på.
Tre människor ska ha frukost.
Två av tre ska dessutom borsta tänderna.
Sedan ska alla tre igen ha ytterkläder på sig.

Idag var det torsdag och jag fick lite hjälp med den tredje människan.
Jag hade bara två att ansvara för; mig själv och mega-Monstret.
Det minsta Monstret lämnade vi hemma med sin far.
När jag kom tillbaka från mega-Monstrets dagis tog jag över mini-Monstret från hans far.
Hans far var nämligen sååå trött efter den hektiska morgonen.
- Så han gick å la sig!

Vid 12 drog han till gymet å gjorde sin grej.
Kom sen tillbaka vid 14.
Då var det dags för mig å mini att dra ner till centrum å uträtta några ärenden.
Snubben kunde dock inte hänga på, han skulle städa litegranna.
- Det argumenterar jag inte emot!

Efter en halvtimma spenderad i centrum får jag ett sms:
"Jag lägger mig å vilar lite."
Då boila jag ur å fråga varför.
Han va trött å bla bla bla.
Summan av kardemumman var att jag skulle fixa middagen iallafall.

Vid 17 kom vi hem igen, mini å jag.
Å då väckte vi snubben!

Tror ni han städat lägenheten?
Tror ni han plockat ur diskmaskinen?
Tror ni han startat en tvättmaskin?

Nä.

Monstrena har fått ett nytt rum.
- Rättare sagt, vi vuxna´s gamla.
Nu ere vår tur att sova i garderoben.
Låter rätt kul, ska fota nån dag.

Mega-Monstret älskar sin nya outforskade yta och spenderar all vaken tid därinne.
- Men vill gärna ha sällskap därinne.
Så jag å mini-Monstret sitter där på golvet med honom å leker med bilarna.

Problemet är bara att han tog mig på bar gärning igår...
Han: "Men mamma, lek med bilarna nu!"
Jag: "Jag gör ju det! Min bil kör omkring därborta!"
Han: "Du håller inte i din bil, du håller i en ti-ning."



Å så knäpper han en bild på det innan jag hinner blinka.
- Jävla unge.

ÄNTLIGEN.

Nu är allt i sin ordning igen.

Brallan is no longer på smällen.
- Gissa hur skönt det känns efter en sisådär 49 veckor.

I broke your table.

Dock var det inte på grund av att jag dansade på det den här gången.

- Jag var bara tvungen att bevisa att bordet hade fått sig en
extremt dålig omgång träfilm på sig.
Jag hade nämligen en extremt överförfriskad herre till bords som
å det bestämdaste hävdade att borden alltid sett ut såhär.

Därför tog jag mig friheten att pilla lite för mycket och synliggjorde
då en metallbricka med ett bordsnummer på.



Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
Men vi har kanske lärt oss nåt båda två Curre, is´nt it sooo...?

Jag håller fingrarna i styr och du renoverar borden på riktigt den här gången.

Sluta snusa på fyllan föffan...



Visst, det känns fördjävla skönt för stunden.
Å du ser fördjävla ball ut.
Det kan vi hålla med om även såhär nån dag senare.
Men precis dagen efter mår du fördjävligt!
Pallknack of no hope å du mår illa som satan.

Folk, ser ni mig i närheten av en snusdosa nästa gång jag är på pickalurven:
Hejda mig! Brotta ner mig, vad som helst.

Låt mig inte stoppa in den där förädiska påsen nikotin i min mun.

Man tager vad man haver!

Nu har vi äntligen skrapat ihop fem "leksaker" som är
spädbarns-vänliga nog att hänga ovanför huvvet på mini-Monstret.



Det är allt från barnvagnsreflexer till sprattelgubbar i trä från -60 talet.
Igår hängde det dessutom köksgeråd, tills jag insåg att rivjärn tydligen klassas
som barnförbjudet i detta överbeskyddande land.

- Men så gåre när storasyster Olsson missar att skicka med det viktigaste i ett babygym.
(klickbar länk, ja)

Kom på mig själv med att sitta å smeka vagnen idag.
- Men skämdes inte ens utan fortsatte!

Så fort Buggan kom i min ägo förvandlades jag till
ett egoistiskt monster.
Ingen får röra vagnen, än mindre köra den.
Pappas jävla piss-bil repade den häromdan.
- Sista gången den fick åka med där.



Nu har jag dock fått ett rejält I-landsproblem att sätta tänderna i.
- Vilken färg på åkpåse ska det va till denna All Black Edition?

Jag velar mellan Svart å Offvit.

Jag har världens jävla träningsvärk i arsle, framsida lår å vader.

Jag vet dock inte vad det beror på...

Antingen beror det på mina nya Easytone pjuck
som tränat dom där 28 procenten extra när jag promenerat
runt Tyresö kommun sen i fredags.



Eller så beror det på att jag hade sexuellt umgänge för första gången på fem månader igår...

Yes, igår va hon snygg.
- Brallan.

Millan, Sara, morsan å jag gjorde byn osäker här borta i en annan del av Tyresö.
Det visade sig att jag är sjukt orutinerad,
jag blev tillrättavisad X antal gånger.
- Mycket hinner förändras på ett år!



Tyvärr var dom inte tillräckligt fulla för att bli sådär härligt linslusiga som man vill att dom ska vara...

Jag däremot var grym.



Som alltid.

Jag har det ultimata receptet på lyckopiller utan biverkningar.

När jag har en dålig dag å känner mig lite deppig plockar jag
fram den här ohyggligt söta ramen, tittar på dess innehåll och
skiner upp som en sol.
Det går inte att titta på den utan att le, inte ens om man försöker.

Å eftersom jag är en jävla snäll människa igentligen så bjuder jag er på den.
Här, har ni en dålig dag, titta på denna:



Är dom inte söta? Den har jag fått av mitt Blindstyre för sjuhundra år sen.
Är hon inte fin, mitt Blindstyre?

Idag var Sara:n å jag i Farsta Centrum för å stilla shoppingsuget litegranna.
- Men det är ett helt annat inlägg!

Det här inlägget ska ägnas åt något mycket roligare:
- Vår lunch

När det var dags att välja lunch-hak sa jag bara i förbifarten att jag var
lite sugen på sushi. Inget önskemål, bara allmän info.
Men Sara nappa å sa att hon oxå ville käka det.

Vi beställde in en varsin n00b-sushi, 8 bitar lax å avocado var.
Jag njöt som fan, sushin var ljuvlig, soppan gudomlig.
Sara hade däremot lite problem.
När jag tittade upp från min egen tallrik såg jag henne sitta å disikera sina bitar.



Till slut satt hon å åt bara avocado med motiveringen "det var inte så gott..."

Där får man för sitt Coca Cola missbruk...

Spillde en sisådär 10 ml brunt guld i min lilla raring,
greps av panik å drog ut strömmen å batteriet å allt.
Lät den lilla ligga å vila en stund å startade den nu två timmar senare.

- Å skiten funkar!

Tacka vet jag Asus.

Om jag tänker sluta dricka Cola?

Fuck heller.

Herrejisses vad kul det är att umgås med min far ibland.

Det är nämligen som så att min far har en enorm bacillskräck.
Till exempel, när han är ute och går och får möte håller han andan.
Han håller andan ända tills personen passerat långt utanför hans
trygghetszon.
Jag frågade honom hur han gör om det är en stor folkmassa,
som liksom inte bara passerar.
- Ja då håller han andan tills han blir blå!

När vi är ute och äter putsar han i smyg av besticken en extra gång.
Dricka läsk direkt ur burken finns inte.
När jag gör det kryper det i kroppen på honom å han predikar
om att jag faktiskt inte vet vilka smutsiga händer som hållt i den där burken innan mig.
- Då brukar jag slicka lite extra på kanten.

Och så fortsätter det...

Häromdan var vi ute å åkte; han, jag å mina Monster.
Vi åkte från söder mot Sickla, då passerar man en bro.
Strax innan vi kom blev det broöppning, så trafiken stod still
ända ner på Stadsgårdsleden.

Vi sitter i bilen å småpratar, lyssnar på musik.
Så säger pappa plötsligen allvarligt:
- "Han i röda bilen brevid tittar argt på mig. Han tycker nog att jag ska stänga av bilen."
Jag börjar garva, för jag tror ju såklart han driver med oss.
Men pappa kan inte slappna av, han skruvar på sig besvärat och sneglar åt höger hela tiden.
- "Men stäng av bilen då pappa, om det skulle kännas bättre." säger jag då.
Varpå pappa stänger av bilen med en lättad suck.
- Skönt.

Efter några minuter går bron tillbaka till sitt ursprungsläge och bilarna börjar röra på sig.
Vi ser att 5:e bilen framför oss börjar rulla, 4:e... 3:e...
Pappa har fortfarande inte startat motorn.
- Han sneglar åt höger.
Bilen framför oss börjar sakta rulla!
Den röda bilen brevid oss börjar rulla.
DÅ startar pappa motorn med ett:
-"HA, jag startade efter dig. Oooj va miljövänlig du va nu da."

Själv satt jag i baksätet å stirra förundrat på min far
medan han nöjd rullade bilen mot Sickla.

- Det här var första gången jag insåg att den enda i familjen jag trott va
normal, faktiskt inte var det.

Själv va man på IKEA då ´ra.

Shoppade mest/dyrast åt morsan.
Men ibland måste dom små liven skämmas bort dom med.
Vi åkte hemifrån vid 10, kom åter hem vid 15.

Ett långt och uttröttande besök med andra ord.
På sista anhalten; Tyresö Centrum hade vi alla tre i baksätet deckat.
- Svårt att inte göra det vid den här åsynen liksom...

Fan va fin han är, min pappa.

Visst, det var ingen organdonering, men nästintill i min värld.

För nån vecka sen nämnde jag för honom att jag var på jakt efter
bokstäver till kidsens rum.
Vita, inte för stora å gärna med lite "charm" så att säga.
- För att inte glömma billiga.

Givetvis skulle det vara 12 bokstäver som i sin tur skulle bilda
kidsens namn. Å så ska jag sätta upp dom på vardera vägg över
deras sängar å så ska det bli jätte-putti-nuttigt.

Men jag har inte hittat några.

Så ringer fars-gubben nu på eftermiddags kvälls-kvisten.
"Är ni hemma? Jag har en present till er"

Å så kommer han över med en liten påse fylld med lite av varje.
- Men så i botten ligger dom!



Han kom ihåg!

Gulliga gulliga pappa.

Min tutte säger - "Vakna unge, jag sprängs".

Mitt psyke säger - "Sov för guds skull, vi klarar oss".

Förstår ni vilka problem jag tampas med om dagarna?

I vårt hem existerar inte begreppet Städning längre.
Här plockas det bara.
- Lite här och lite där.
(Det kan Blindstyret intyga)

Sen blir man avbruten av nåt (eller någon).

Så ni kan ju tänka er hur det ser ut.
Idag sprang dessutom Blogg-Fotografen runt å fotade lägenheten
i dess hemskhet.
- Men eftersom man inte kan Photoshop:a bort skit ger jag er bara en
censurerad bild av helvetet.

ÄNTLIGEN får jag lite bekräftelse.

Mini-Monstret tycker nämligen att hans mamma är AS-kul.

På sista tid har jag kommit på det lilla Monstret med att sitta och iaktta mig.
- "Han tycker du är vacker", säger det rara Mega-Monstret.
Jag själv tror mer att han sitter å funderar över vem den där kärringen igentligen är.

Så igårkväll satte jag mig å berättade mitt livs historia för honom.
- Dels för att han oxå vill bli underhållen 24-7 men oxå för att jag
själv känner att jag har så mycket spännande att berätta!



Han lyssnade uppmärksamt på vartenda ord jag sa.
- Man riktigt såg hur roande han tyckte att vårt lilla samtal var.
Då och då tillade han ett jakande "aaooou", han är med på noterna.



Efter ett tag blev jag dock tvungen att börja censurera,
till och med det lilla gossebarnet blev paff.
- Då vet man att det är illa...

Men det är skönt att få lite uppmärksamhet då och då.

Ända sedan mini-Monstret ploppade ur mitt underliv har han vaknat
varannan timme hela natten för å käka.

Det har funkat när jag gått å lagt mig 21 varje kväll,
men nu har ungen börjat ta ut svängarna.
Nu ska han sitta uppe å glo på dumburken fram till 22-22:30.

Så tröttheten började hinna ikapp mig i förra veckan,
å det är kusligt vad trötthet gör med mitt psyke ska jag tala om för er...

Det var då jag gjorde det: Jag vände barnet.



Å herre satans jävlar va mycket bättre ungen sover liggandes såhär.

Nu för tiden deckar han 22:30 å sen sover han fram till 4-5.
Käkar från en spena, byter blöja, å sen käkar från andra spenan.
Efter det somnar vi om å vaknar runt 8 eller när brollan väcker oss.

Ni anar inte hur jävla underbart det är!
Visst, han skulle kunna somna lite tidigare, men ingen är perfekt.
- Jag är salig.

Morfar var hos doktorn för några dagar sedan.
Han skulle få provsvar som visade om han har någon
obotlig ledsjukdom eller ej.
Mega-Monstret å jag följde med.
- Mest för att passa bilen där mitt i city.

Fast Monstret har tur att vara så söt, så han fick hänga på upp
till Farbror Doktorn.
Å jag fick sitta själv där i bilen, redo att flytta på mig om nån tuta.

Efter en kvart kom dom ut igen.
Frågade hur det gått å allt hade gått fin-fint.
Tittar till på ungen å får se ett plåster, på HONOM!

"Va fan har hänt?!" blir min spontana reaktion.
"Morfar fick en spruta." säger ungen.



Ah, okej. Allt morfar gör, gör Monstret.
Tar morfar en spruta i axeln, ska Monstret oxå ha en spruta i axeln.
- Nothing wrong with that!

Min Blogg Fotograf har dock ett stort problem.
- Han är väldigt närsynt...

Vilket resulterar i jäkligt osmickrande bilder.
Men det tar sig!

Här ska ni få ett axplock:

Monstrets älskade Mormor


- Hon har rensat på snorkråkor dagen till ära!

Monstrets favoritobjekt nummer 2; Lillebror:



- Monstret hann dock inte vänta på att jag skulle vända på honom.
Lika bra det, bebin skulle dö av blixten upptryckt i ansiktet...

Å så lite annat som ligger honom varmt om hjärtat:



Biiiilar.

Jag har ju bloggat ett tag nu, drygt tre år för att vara exakt.
- Så man kan säga att jag är lite av en veteran.
Proffs, så att säga.

Därför tar jag nu nästa naturliga steg.

Jag har skaffat mig en blogg-fotograf.
Det är en (liten) människa som följer mig om dagarna och
dokumenterar mina äventyr.
- På gott och ont.

Blogg-fotografen har inte riktigt lärt sig hyfs än,
utan tror sig göra mig en tjänst när han även dokumenterar mina toalettbesök...

Tillåt mig presentera min nytillsatta Blogg Fotograf:

Nu är det slut på: "fota mig mamma, fota mig!"

Nu låter det istället: "Titta hit mamma, jag fotar dig!"


Vi ska dock ta en lektion i smickrande kameravinklar innan vi börjar publicerar på bloggen.

Jag lever fortfarande!

Febern är inte lika hög idag, jag sitter upprätt och kan kanske se ljuset i tunneln.
Jag har gjort som ni sa, stod som ett rovdjur över mitt barn på alla fyra å ammade.
Han såg livrädd ut stackarn, men gjorde det han är född att göra.
Har dessutom knutit fast en fleecefilt runt min överkropp i hopp om att den ska alstra värme.

Imorse, efter en skållhet dusch med lite massage/tryckningar uppenbarade sig Knölen.
Tidigare har den legat undangömd mitt i tutten och rätt svår å nå.
- Men nu ligger den liksom närmre huden och nu först har det blivit rött.

Är det så bra att den flyttar på sig?!

Jag är så jävla smart oxå, satt hela dan igår å upprepade högt för mig själv:
"Imorn ringer vi Amningscentret på SÖS"

Vad tror ni jag glömde göra idag...?

- 4 Mjölkstockningar på mini-Monstrets 6 veckor.
Mjölkstockning för min del innebär 39,5 graders feber, ont i HELA kroppen, t.o.m tummen.
Migrän som påföljd av den höga febern som i sin tur gör att ja kräks.
Allt det här gör att smärtan i patten känns som en fis i rymden.
- ÄVEN fast jag gråter varje gång jag ammar.

Vad jag ville säga med det här inlägget?

- SKAFFA INTE BARN.

Oh my god, min yngsta son har muterats till någon form av teddybjörn!



Det är inte bara pälsen och öronen som avslöjar hans nya identitet,
han vrålar och bråkar som en riktig björn med...

Det enda som duger något så´när är bärselet.
Runt runt runt ska han bäras,
överallt ska han vara med.
Sätter man sig ner kommer björnvrålet och man studsar upp från sitt trötta arsle.

Varför insisterar man till att barn ska ha en egen vilja??

- He´s a boy.
Å inget annat.
Inga jävla rosa, röda, orange eller lila grejer.

Fuck könsneutralitet.

Förra gången tog det 8 månader.
Den här gången 5 veckor och 3 dagar.



Nappen.
Jäklar i min lilla låda vad jag har kämpat för att ungen ska lära sig att
uppskatta den och inse att mina bröst enkom är till för utfodring.



Morsan vs. Dexter 1-0

Så jäkla ägd, HA.

Idag fick vi riktigt fin-besök här uppe i en annan del av Tyresö!

- Blindstyret å hennes mini-self kom å hälsade på.
Först lekte vi på Monstrets enorma dagisgård.
Sen handlade vi lunch.
Sen tillagade Blindstyret lunchen åt oss, i mitt kök!!
- Hur lyxigt är inte det?

Som grädden på moset satte sig denna gulliga människa
i läsfåtöljen å plöjde böcker med kidsen.
- Å jag bara satt!



Å det hela kostade inte ett öre.
Tänk om alla fick ha en sån här fin vän.

Va fan da.

Jag klickar så frenetiskt att knappen lagt av!



Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men utan den knappen blir man fan handikappad.

- Imorn ska jag dammsuga heeela datorn.
För det såg jag att min datahacker-bror gjorde med sin dator idag...

Jag känner mig låg.

Det måste vara hösten som drar ner humöret,
jag kan inte finna nån annan lösning.
Absolut inte.

Äh va fan, vem försöker jag lura.

Jag är trött. Mentalt liksom.
Inte fysiskt, fuck, jag går ju å lägger mig 21 varje jävla dag för att undvika psykbryt.
- Inget liv har man.
Fredde å andra sidan, sitter uppe sent som satan å sover så länge som han vill.
Själv vaknar man varannan timme hela natten för å slänga tutten i
käften på den lilla fågelungen.
- Hans senaste påhitt är att han behöver rapa efter varje gång oxå.
Å rapa kan man bara göra i fullt lodrät position.
Sen vaknar ju mega-Monstret i bästa fall 7 å vill ha sällskap däruppe.
- Men då är ju Fredde alldeles för trött.
Då ere ba å ta med fågelungen på armen å kliva upp!

Den här helgen skulle igentligen mega-Monstret åkt på vilohem.
- Till sin far.
Han skulle få sova ostört å få full uppmärksamhet för första gången på två veckor.
Dan innan Monstrets avfärd ringer farsan å säger att han måste jobba hela helgen.
- Hinner bara umgås 1,5 timmar på fredagkvällen.
När sen den extremt fullspeckade arbetshelgen väl är slut åker han dessutom
utomlands en vecka.

Så den här helgen får jag försöka stimulera mega-Monstret med
mini-Monstret hängandes på trekvart.
- Tur att mini-Monstret har damp å gillar när det händer saker.
- Synd bara att mega-Morsan är slut, trött, slapp å likgiltig.

Om det finns någon som inte blivit avskräckt från att träffa oss
och som mot all förmodan vill hitta på nåt i helgen,
är det bara att höra av sig.
Skriv en kommentar, slå en pling, skicka ett mess.
- Anything!

Imorn ska jag skjutsa farsan till sin tant klockan 9 på morran.
Sedan ska han vinkas av och fara till Nynäshamn.

Ni förstår, dom ska nämligen till sommarön Gotland.
- Den andra september.
Medeltempen på dagarna är 12 grader.
Han upprepar dock mantrat: "Det är tyst, lugnt och skönt iallafall!"
(eftersom alla semesterfirare åkt hem)

Åååkej farsan, high five!

Vart jag än går, hur jag än gör kan jag inte skaka av mig det!
Det sitter fastklistrad på min hud och håller sig krampaktigt fast.

Är  det inte tutten så är det axeln.
Tre gånger idag har jag fått bort plåstret,
men då satte värsta billarmet igång!
Var på jag blev livrädd å satte på mig plåstret igen.

Hur mitt plåster ser ut?
- Såhär.



Förstår ni mitt lidande?
Barnet beter sig som om han aldrig får kärlek och närhet i vanliga fall...