I en annan del av Tyresö

Babblon är hemma hos sin pappa å sover gott.
Bebisen sussar i sängen längst in i grottan.
Sambon har precis stängt av sitt tröskverk till dator
och nattat sig själv.

Kvar är jag. Men det är inget att deppa över!
Jag får ha fjärrkontrollen för mig själv.
Jag får sitta vid datorn hur mycket jag vill.
Dessutom har jag en helt egen BJ att smutta på.
- lövely.

Fan va nöjd jag är över mig själv.
För 3 månader och 1 dag sedan visade vågen 99 tunga pannor.
Såg ungefär ut såhär:



(Den här bilden är dock tagen 3 månader och 2 dagar sedan. MITT under en värk)

Ut kom 4 kilo bebis, ett halvt kilo moderkaka och ett kilo fostervatten.
Enligt netdoktor.se är de helt okej att iallafall gå upp 11 kilo i samband med en graviditet,
det kan jag trösta mig med.
Men med handen på hjärtat hade jag nog gått upp lite mer än så...

Jag satte i system att vid varje BVC-besök redan från början,
låna vågen för min egen skull.
Sakta men säkert tickade vågen på neråt.
Dom första 12 kilona rann av på bara några dagar.
- Tack för den!

Men så härom dan höll jag på att trilla av vågen av ren förvåning!
I displayen stod det: - 79.
HUR sjukt är inte det?!

Till saken hör att jag inte gjort ett skit ännu.
Jag äter onyttigare än någonsin, (eftersom jag är hungrig typ hela tiden.)
Rör typ aldrig på mig, endast fram å tillbaka till dagis.

Förstår ni hur smal jag skulle kunna bli om jag la manken till?
- Jag skulle typ kunna damma av min gamla bikini från gymnasiet!

Fredde ringer mitt på dan från jobbet, AS-nöjd.
- "Jag ska laga fin-middag ikväll!"

Låter ju lovande tänker jag.

Men i nästa andetag säger han:
- "Faaaast...du skulle behöva hjälpa till lite."

Såklart...

- "Du måste handla kantareller, dom va slut här i Nacka."
- "Å så skulle de va skitbra om du förberedde potatisen, jag ska göra hasselbackspotatis!"
Det sista betonade han med enorm stolthet,
som ett barn som inväntar sin mammas lovord.

Jag frågade då honom hur han förbereder potatis om man själv inte ska behöva laga mat.
- "Ja men tar fram den å så. Kanske skalar. Kan du inte leta upp recept på Hasselbackspotatis?"

Han e så jäkla kul!
Jag frågade om han menade allvar med receptet och det gjorde han tydligen.
- Så jag befriade honom från det genom att skala å skiva potatisen...

- Men Brallan är varm!

Ooooh yes. I den här familjen åberopar vi "lika för allaaa" så fort vi vill
få igenom något.
Det är nämligen som så att min sambo är en riktig jävla sko-oholic.
Hann satt och intalade sig själv att han absolut måste ha ett par
nya arbetsskor. Från Nike.
Och han var ju verkligen tvungen att köpa sig ett par vinterskor till,
dom han har ääär ju så varma. Så det blev ett par Timberland.

- Ser ni mönstret?

Till saken hör att jag inte har ett enda par vinterskor!
- Knappt några höstskor.

Så för att han skulle få köpa sig dom där skornan,
lovade han mig dyrt och heligt att jag skulle få mig ett par vinterskor.

Och dom enda vinterskorna jag ville ha var ett par Timberland Mukluk för 1700.



Mmm, nu är mamma vaaarm...

- Men Monstret är varmt!
Å glad.



Å jäkla snygg oxå om jag får säga det själv.

Men det får man nästan kräva för dom där 1.295 spännen.

Which remindes me att Mega-Monster-Pappan ska bidra med hälften.
- Or else!

Imorn är en tråkig tisdag.
En tisdag jag helst vill spola Fast Forward över.
Springa tillbaka till sängen direkt efter dagis å dra täcket över huvudet,
istället för att gå ner till centrum.
Stänga av mobilen å hålla för öronen.

Men ibland måste man göra saker som inte känns helt 100.
Tyvärr.

Ligger på sofflocket å slökollar på "How I met your mother" på 6:an.
Asgamla repriser, I know.
Jag är lite efter.

Men så får jag se det sötaste NÅGONSIN!
Barneys trick att få en brud på fall är att locka med en Teacup Pig.
Jag blev såld direkt å goooglade djuret.



Dom är perfekta!
Lever 12-20 år, kan lära sig att gå på låda, blir inte större än 30 cm hög
å är helt allergifria!

Det finns tydligen en uppfödare i England som säljer såna för bara 3500 dollar!
Lite snabbt uträknat blir det i runda slängar 21.000 svenska kronor,
å det är ju som en lite finare chihuahua!



Tänk va rart att ha en sån här liten tassandes runt på golvet.



Avalon vill iallafall oxå ha en. Vi ska åka till England å hämta hem en.
- Å hör sen.

I måndags fyllde jag som sagt 25 jordsnurr. Igen.
Firade det med en stilla middag med min familj.
(Så stilla som den kan vara med mina päron å syskon)
Efter det en fortsatt stilla tårtbjudning.

- Brallan kammar vuxenpoäng så de ba DAMMAR om de!

Det sjukaste däremot var två av presenterna jag fick.

Pappas tant Ewa hade med sig en ljuslykta från Åhlens.
Helt i vitt, "passar bra till ditt vita" säger hon.
- Hur vet hon att jag är nere i vitt just nu?!



Å så min mammas morbror med tillhörande fru,
hade ett fång rosor med vas.
Rosorna var jättefina och jag älskar snittblommor,
så det är alltid rätt.
Men vasen! Den var liksom gjord att stå på mitt bord tillsammans med
alla mina andra silverljusstakar.
- Magiskt.



Fan va dåliga bilder föresten, vad är det med mig å dagsljus?!

Som ni kunde läsa för några dar sen var jag sugen på förändring.
Jag ville bli röd å härlig.
Efter lite bakåtresearch insåg jag att jag slagit personligt rekord;
jag har varit mörkbrun/svart i 2,5 år nu.
Innan dess var det ett desperat försök till att bli blondin.
- Gick väl sisådär får jag motvilligt erkänna.



Men så nu då.
Jag gjorde enligt konstens alla regler.
Köpte mig en rejäl förpackning AVFÄRGNING som Millan applicerade i hubbet på mig.
Enligt förpackningen skulle all gammal hårfärg försvinna och håret skulle
bli som en blank duk, redo att bli målad på!
- TROLIGT.

Det enda som blev avfärgat var mina rötter och toppar.
Så det enda som blev rött var sådeles bara mina rötter och toppar.



Bättre bild i solljus tar vi en annan dag. Men ungefär sådär blev det iallfall.

Om vi säger såhär, det var ju ett fint försök.

Var det här en pik eller...?



På min födelsedag i år fick jag inte ett utan två armbandsur.

Är det någon form av pik eller?
Jag som alltid är i tid...?

Det hade jag ju helt glömt bort å nämna.
Nu har ni ju inte haft möjlighet att skicka mig mina presenter!
- Orutinerat.

I vanlig ordning skulle jag få frukost på sängen.
Dagen till ära var faktiskt min käre sambo ledig!
Men eftersom min sambo är träningsnarkoman skulle jag
få vänta tills han kom tillbaka från gymet.

Framåt 10:30 var ja riktigt jävla monster-hungrig...
Då kommer han in till min mor där jag sitter trycker och
berättar att frukosten är serverad!

Alltså, det är inte ofta jag har nåt positivt å säga om den där karln.
- Men ibland har han sina stunder:


Värsta fina.

Man borde fylla år oftare!

Att jag får konstiga ideér som sedan efter en tid i mitt huvud
förvandlas till tvångstankar är inget nytt.
Det var till exempel så det var med Vagnen.
- Ni vet den svarta som jag tjatade om så länge.
Det började med en tanke: "Den skulle jag ju vilja ha..."
Som efter nån månad blev: "Jag måste ha den!!"

Nu börjar det bli kallt, det är dags att sätta på sig mössan.
Men jag kan inte sätta på mig vad som helst.
Jag vill ha en svart mössa. En tunn variant i bomull,
med lite häng därbak. (Ja som skejtarna, jag tycker dom är balla)
Å helst ska det inte vara nåt märke på,
den ska bara vara svart.
Problemet är att jag inte hittat nån sån!
Å vissa dar är det riktigt jävla kallt!

Men jag kan inte förmå mig själv att sätta på mig en annan mössa!
Så igår satt jag å Fredde å plöjde igenom Junkyard´s sortiment på 467 mössor.
Det var en där jag eventuellt skulle kunna tänka mig.
Fredde beställde den till mig, så får jag se hur det känns.



Borde jag söka hjälp...?

Va? Vadå? Jag har inte gjort nåt...?

Såhär gick jag runt å irrade i fredags.
Mötte ingas blickar och försökte ta mig fram utan att gå in i nåt.

Anledningen var givetvis inte att jag tagit något olagligt preparat.
Jag var hos min ögonläkare ju!
På grund av mitt skeva synfel kan jag inte gå till en optiker å kolla synen,
utan måste uppsöka en ortoptist.
Å min ortoptist är inte nådig.
För att (enligt henne) säkerställa mitt synfel droppade hon i Blind-droppar i mina ögon.
Dom skulle göra att jag "slappnar av" i ögonen och inte anstränger dom.
(Läs: Inte ser ett skit)

Vilket i sin tur resulterar i att pupillerna expanderar till två stora tefat.
Efter några minuters verkan fick jag hoppa upp i hennes stol igen och slutföra
undersökningen, allt såg fint ut.
Det hon missade att berätta innan hon droppade mig var att effekten skulle sitta i resten av dagen.

- Och jag skulle ta mig hem från Solna med två kids.
Kommunalt.

Hösten har anlänt som ett jäkla bomb-shell.
Det har plötsligt blivit AS-kallt ute!
Vilket har lett till att dom varmare kläderna måste plockas fram.
Mega-Monstrets varma jacka satt som en smäck även detta år.
- Najs, mamma spar några slantar där.

När det kom till min höstjacka gick det inte lika bra.
Jag sätter på mig jackan och följande konversation uppstår:
Monstret: "Mamma, varför har du morgonrock på dig?"
Jag: "Va? Det här är ingen morgonrock!"
Monstret: "Joo mamma, det där är en morgonrock."
Jag: "Nej, det här är ju min höstjacka! Känner du inte igen den?"
(Nu tror Monstret att jag utsätter honom för världens blåsning, typ)
Monstret garvandes: "Nähähä, det är ju en morgonrock!"
Så går han ut genom dörren fortfarande garvandes.
Kvar står jag och överväger om jag verkligen ska gå ut med den här jackan.
- Jag menar, tänk om alla hans dagispolare står å tänker samma sak när
jag kommer å lämnar honom.
- "Shit, där kommer Avalons morsa å hon är ute å går i en morgonrock!!"



Visst, den är i ull, å det är ju lite smusigt.
Å den går till knäna nästan å den knyts i midjan.
- Med en skopa fantasi kan det vara en morgonrock.

Anyhow, jag tar inte risken.
- Den hänger numer i garderoben...

Asså, mitt hår har sett bättre dagar.
Till att börja med att topparna fett risiga.
Sist det satt en sax i det låg min blogg kvar på Bloggplatsen.
- Hajjar ni hur länge sen det var?

Sen så var det det där med kulören.
För ett år sen var jag svart. Både ute å inne, so to speak.
Det sitter kvar ungefär från käkbenet å ner.
Ovanför det är det chokladbrunt, vilket är nyansen jag satsat på
senaste året.
- Däremot har jag inte färgat det på...let me count...6 månader.
Så jag har en snuskig grå utväxt på en sisådär 3-4 centimeter.



Inte bästa bilden, men endå.

Så med andra ord har jag tre nyanser på mitt hår, på fel lädd. (stavas det så?)
Nu vill jag alltså göra nåt nytt med håret.

Jag vill ha nåt sånt här:


Lite rött, lite brunt liksom.
Va tror ni?

Igår var det måndag vilket innebär ytterligare en dagisledig dag...
Underbart! (NOT.)

När Monstret varit hemma 3 dagar i sträck, inne på sin 4:e börjar han klättra
lite lätt uppåt väggarna. Man kan lugnt påstå att han gör skäl för sitt smeknamn...
Alla leksaker är förbrukade och inget i vårt hem är längre stimulerande
nog för den lilla krabaten.

Då beger man sig ut! Igår hade vi dessutom riktigt fint höstväder,
solen sken men värmde inte mycket.
Så vi satte på oss allt varmt vi hittade och tog med oss morsan med hundar.
Måndag till fredag är nämligen morsan två-hunds-ägare.
- Eller dagmatte till en Semla på ren svenska.

Till saken hör att Semla är en väldigt osocial och sansad hund.
Hon tycker inte om att promenera eller leka.
Det enda hon vill göra är att ligga på morsans soffa och sova.
- Å jävlar va hon sover.

Men vi släpade med oss henne ut!
Alla mår bra av frisk luft försökte vi intyga för henne.
"Pft" blev hennes svar.

Efter en stund stannade vi i solen på en lekplats för att kolla läget.
Varpå Semla blir skitsur och vägrar sitta vid oss alla andra.



Å där borta sitter hon å muttrar i sin ensamhet. Blänger surt då och då.
Och längtar tillbaka till den varma soffan.
Efter 10 minuter på lekplatsen har hon fått nog, hon ska hem.



Då vare ba att gå hem!

Det känns inte helt okej att vakna å upptäcka minst två nya blåmärken?
Till saken hör att jag satt blixt stilla i soffan hela kvällen innan.
Jag sysslade inte med någon form av naken akrobatik alls under natten.
Dessutom har Fredde å jag varsitt täcke, varsina kuddar och ligger så långt
ifrån varandra som möjligt.



Ändå har jag mystiska brungröna prickar lite överallt på kroppen...

Min morsa börjar göra mig lite lätt orolig.

Hon kan komma med samma smarta idé fler än en gång per dag.
Eller berätta en historia både en å två gånger.
Först tänkte jag att hon kanske förväxlar mig å syrran,
å att hon vill försäkra sig om att hon berättat för oss båda.

Men nu är jag säker, min mamma är senil.

För några dagar sedan satt  vi i vanlig ordning och åt middag inne hos henne.
Rätt ut ur ingenstans säger hon: "Fan, du å jag skulle testa den där LCHF-dieten".
"Om vi gör det tillsammans behöver det inte bli så dyrt som den där Zytomierska vill få det till."
Jag höll med henne att det skulle kunna vara värt ett försök,
det är ju trots allt rätt god mat som ingår där.
- Sen återgick middagen till det normala.

Ikväll satt vi återigen vid matbordet och åt i godan ro när hon plötsligt utbriser:
"Fan, du å jag skulle testa  den där LCHF-dieten!"
Jag stannar upp å tittar på henne.
Väntar på att hon ska komma på sig själv.
Hon gör inte det utan fortsätter: "Om vi gör det tillsammans behöver det inte bli så dyrt som den där Zytomierska vill få det till."
Då börjar jag AS-garva.
Hon tittar på mig sådär härligt ovetandes, "vadå?".
- Du har redan pratat om det här mamma lyckas jag få ur mig.
Vet ni vad hon svarar då??

"Jaha, vad kom vi fram till då da?"

Förstår ni att jag är orolig?

Fan asså.
Fan asså!

Ungen har varit utanför min livmoder i 10 veckor och ett dygn.
Jag har fått lyfta tungt å springa i 2 veckor å ett dygn.
Olgas mag-tränings-schema har hängt på min kyl i 4 veckor å 3 dar.



Men jag lyckas inte få tummen ur å ställa mig på golvet!
Jag är så jävla omotiverad att det är cp.
Apatisk å likgiltig.
Ska det vara så svårt att ställa sig på knäna 3 gånger 1 minut 2 gånger om dan?
Nej Malin, de e bara att göra.

Men jag gör det inte. Jag bara sitter här å stilla grämer mig över min
sorgligt patetiska uppsyn.

- Hell, jag får inte ens upp tempot på mina ben när det är dags för power walk!

Fan da.

Idag har jag haft en sån där sakna-pappa-dag.
- Ibland när vi inte setts på några dagar får jag såna infall.

Så jag ringde honom tidigare idag, för å kolla läget å
berätta att jag sakna honom.
Han sa att han skulle ha mig i åtanke om det dök upp en lucka.
- Att döma av hans tonfall var risken inte allt för stor.

Så sitter jag här i min soffa å blickar ut genom mitt fönster,
utan glasögon.
När plötsligt en stor vit bil rullar upp utanför altanen.
- Min pappas bil!
Ut kliver en karl, min far å börjar lossa nåt på takräcket.

Jag blir givetvis glatt överraskad och skyndar mig till hallen för å
sätta på mig ett par skor.
- Här ska det pappa-kramas!
Öppnar dörren och tar två steg ut.
Sen ser jag, den här killen är lite längre, lite smalare, är lite hårigare.
- Å framförallt; bär mjukisar.
Det är inte min pappa.

Tvärnit.

Det är min stora lillebror.

Note to self: Använd glajjerna för fan Malin.


BROLLAN


PAPPAN

Asså antingen är koffein överskattat eller så är det nåt fel på mig.

För jag kan dricka kaffe så de ba sprutor ur öronen på mig.
(Morsan älskar att ge mig överfulla koppar)
- Å tio minuter senare måste jag likt förbannat hålla upp mina ögonlock.

Finns det koffein-berikade kaffebönor att köpa på nån stormarknad,
eller får jag helt enkelt förlika mig med att koffein inte har nån inverkan på mig?

Jag har tagit tag i mitt Cola Zero beroende.
Tagit tag i det så pass att jag dragit ner på kostnaderna,
inte konsumtionen.

- Man får ju inte vara dum!



Jag har dessutom utrustat mig med alla 3 Cola-smakerna.
Men eftersom jag låtsas vara mån om min kroppsvikt skänkte jag bort
den sockerberikade smaken.
Nu försöker jag klura ut om Light eller Zero är godast.

På lördagar tänkte jag dock lyxa till det å köpa originalet.
- Hur knapert jag än har det.

Laban-mobilen matchade fan inte min elva-tusen-kronors-vagn,
so it had to go helt enkelt.
För jag hittade något betydligt mer high fashion.



Vi snackar tärningar i Zebrarandigt sammet med diamanter på!
Dom är så snygga att ögonen tåras.

Vad ungen tycker?!
Va fan, det är ju min vagn!
Han ska lära sig vad som är snyggt eller ej här i världen.

(mutter mutter)

Det är fint att få bekräftelse då och då.
Jag är dock bortskämd och får det väldigt ofta.
- Mini-Monstret ääälskar nämligen sin mammas torra skämt.


-"Du Dex, haru hört den om dom två tomaterna som skulle gå över vägen?"


-"Två tomater skulle gå över vägen, den ena tog sig över med nöd å näppe."


-"När det blev dags för den andre att ta sig över kommer det en bil i full rulle å kör ÖVER tomaten!"


-"Då säger den första tomaten: Kom nu ketchup så går vi!"



Fan morsan, du e grym.

Förstår ni hur kul vi har om dagarna??

HA!
Jag hade rätt.

Kotte brukar inte alls vara på tisdagar.
Dom hade bytt dag den här veckan.
Något jag förvisso missat, men endå.
Just nu sitter jag å letar igenom inkorgen efter mailet som
dom påstår skulle tala om att dom bytt Kotte-dag.

(Hatar att ha fel)

Idag fick vi jaga dagis runt Krusboda.

Till att börja med hade vi sjuk oflyt hela morgonen,
inget dög till mega-Monstret å mini-Monstret bara gnällde.
Kläderna jag lagt fram var fel, jag bredde mackan på fel sätt
å han skulle själv blanda O´boyen...
När vi väl fått på oss alla kläderna, borstat tänderna och
börjat med ytterkläderna kommer ungen på att han är skitnödig.
- Suck.
Av med allt å in på muggen.

När han är klar med sitt börjar mini gorma,
då har han skitit.
Lägger honom på skötbordet för att byta,
då pinkar ungen ner mig!

Då var klockan 9 prick.
- Samma klockslag han ska vara på dagisgården.
Fällde en sakta tår medan jag räknade till 10 å bytte kläder på mig själv.

När vi anlände till dagis kvart över 9 möttes vi av en tom gård.
"Dom har gått iväg på Kotte" ropar en ensam fröken genom ett fönster.
Sen när har dom Kotte på tisdagar?!
- Hinner jag tänka i typ en tiondel sekund
innan andra hjärnhalvan informerar den första om att dom alltid haft Kotte på tisdagar...

Så vi sätter av mot skogen i hopp om att hitta ett gäng självlysande ungar med
tillhörande fröknar. Borta vid fotbollsplan hitta vi dom å där fick jag ursäkta mig
så hemskt mycket och motvilligt erkänna att jag missat både frukt, vatten å sittunderlag.

Självklart har dagisfröknarna kalkylerat för virriga morsor å hade extrafrukt med sig.
- Å jag fick traska hem med svansen skamset mellan bena.

PINSAMT!

Det stackars barnet har fått kämpa länge nog nu.
Idag hann mitt dåliga samvete ikapp mig,
det var dags att byta ut dom där jäkla däcken på hojjen hans.

Efter att ha fått trotjäna sedan 1998 är det fullt förståeligt att däcken inte
orkar mer och tappat luften helt.
Det är bara jag som tänkt att ungen endå inte kan cykla nå vidare att det inte
är nån idé att fixa den dubbelsidiga punkan på hojjen.

- Jag är en hemsk mor, jag vet.

Ska jag vara helt ärlig vet jag inte ens hur man byter ett cykeldäck.
Än mindre än däckslang...
Men med hela verktygslådan och lite svordomar knäckte jag även den nöten.
Jävlar i min lilla låda vad nöjd jag är över mig själv!



Å Monstret med!

Det enda som saknas är penisen.
- Sen skulle jag vara en fullfjädrad man!

Mitt under nertrappningen av den senaste mjölkstockningen
härom veckan, (ni vet den där jag höll på att stryka med i)
fick vi stopp i avloppet i köket.
- Det utan att tveka, snuskigaste avloppet i hela huset.
Jag försökte alla tricks, spola hett vatten, leta propplösare osv.
Ingenting funkade.
Det var bara att inse faktum, avloppet måste skruvas isär å rensas.

Tyvärr har Herr Latsjö funnit sig i våra roller här i hemmet,
jag gör allt meck å han gör...sin grej.
- Vad exakt det är får jag återkomma med.
Så Herr Latsjö slängde upp armarna i luften och backade bakåt.

45 kallsvettiga minuter senare hade jag lokaliserat stoppet, eliminerat det och
skruvat ihop skiten igen. Inte ens en klapp på ryggen fick jag.

Vid senaste IKEA-besöket köpte jag två nya mini LACK hyllor till sängbord i
vårt nya sovkyffe. (fel å kalla det sovrum)
Efter att haft dom stående i en vecka nu fick jag igår nog och började leta reglar.
Då kommer Latsjö in i kyffet, sätter sig på sängkanten och säger med
nöjd stämma: "Det är så roligt att du är så händig å fixig av dig."

Å så går han ut igen.

Vi har alltså valt våra roller, inofficiellt.
Om jag är nöjd med min roll??
Måste jag ens svara...

Jag borde inte sitta här såhär dags å beklaga mig över hur trött jag är.
Men jag måste bara få dissa å hissa lite.

Dagen började tidigt som satan,
mega-Monstret var bara tvungen att gå upp å göra nåt.
Jag la mig på soffan bredvid honom och lyckades finta till mig
45 minuter extra sömn.

Då vakna nämligen nästa unge.
Trots sin lediga fredag valde Herr LaTsjö att gå upp med mini
och leverera honom till min trötta mjölkspena.
- Nobelt.

Lagom tills alla är klarvakna, uppe i varv och taggade att
göra nåt av dagen drar Latsjö till gymet.
- Hans fristad här i världen. Det kan jag ju aldrig ifrågasätta eller vägra honom.
Då bestämmer jag å barnen oss för att åka ner till centrum å vattna
gammelmorfars blommor. (Och köpa min mascara såklart)
- Med oss tar vi Sara.

Med facit i hand skulle jag aldrig lämnat Krusboda,
mini-Monstret har varit vaken hela tiden å velat bli buren.
Å mega-Monstret har varit trotsigare än nånsin!

När jag var hemma igen vid 14.30 var jag helt slut.
Alltså lägga-sig-raklång-på-marken-å-gråta slut.
Herr Latsjö lös dessutom med sin frånvaro.
Istället för att åka hem efter gymet å leka familjefar på sin lediga dag
drog han till sin morsa för å tejpa. Tejpa och skruva.
Ja precis.

Istället kom Morfar som en räddare i nöden å lekte brallerna av mega-Monstret.
- U gotta love him tamefan!



(Fan, tänk om det är det här som är anledningen till att han måste injicera Kortison i lederna...)

- Men jag har iallfall en mascara som utlovar mirakel!


Jag stapla in på Kicks med min 20% kupong och med målet att hitta en mascara som är okej.
Kommer ut med den här. Den är Den Bästa enligt expediten.
Fransarna blir såå fylliga å såå långa och sååå svarta!
"Jobbar man med borsten ett par lager ser det ut som att man har lösögonfransar!"

Där stod jag med en grinig unge på armen och en annan rastlös unge i handen.
Vagnen puttade jag framför mig med magen.
Spya över vänster axel och tröjans knappar knäppta i vartannat hål bara.
- Får ni en bild framför er?

1. Ser det ut som att jag har tid att stå framför spegeln och jobba med mascaran?
2. Ser jag ut att tillhöra målgruppen som vill ha illusionen av lösögonfransar?!

Nej. Jag vill bara ha lite färg på mina fransar, eftersom dom är vita från början.
Blir dom lite längre på kuppen är jag bara tacksam.
- Mer än så kräver jag inte.
Jo! Att det ska gå fort oxå. Helst bara på ett drag.

Den flickan skulle behöva gå en kurs i Kundanalys hos mig.
Jag skulle kunna uträtta stordåd.

Berättade jag att den kostade 325 spänn oxå...?