"Åh nej, han knivar mig!"

Snubben jag bor med, fadern till mitt minsta monster har inte gått gymnasiet.
Visst, han har gjort ett par tappra försök men aldrig lyckats.

Å nu sitter jag här å lyssnar på resultatet.
Han är borta vid sin dator å spelar, samtidigt som han pratar med
sina spelkamrater.
Å jag måste säga att han inte har det lätt med svenskan den lilla kraken.

Mega-Monstret formulerar sig bättre än vad han gör!

Ska jag gå fram,lyfta på hörluremuffen å avbryta honom i hans spelande å säga:
"Fredrik lille, å ni andra som lyssnar; det heter inte "knivar", det heter "hugger". Kniva är inte ett ord..."

Då skulle han nog älska mig.

"Då får du önska dig det i julklapp"

Åh gud jag har den dummaste sambon i mannaminne!

Jag gick ju iväg å köpte mig en Bugaboo Cameleon All Black för mina egna pengar.
Det är en asnajs, skitfin, alldeles underbar vagn på alla sätt.
Men den har två relativt små svängbara hjul fram.
Så när det blir sån här vargavinter som det är nu måste man köpa sig
ett par terränghjul så att man kan ta sig fram.
Ett par såna kostar 930 spänn.

Berättar det för min sambo som säger;
"Då får du önska dig dom i julklapp då!"

Då ska jag med andra ord klicka på dom när jag ska ut å gå med vagnen.
Å sen när han ska ut med vagnen får han sätta på dom små svängbara.
- För vill han ha terränghjul på vagnen får han önska dig det i julklapp!



Snål, någon..?

Efterkloksamhet är det värsta jag vet.

Imorn blir Mini-Monstret 4 månader!
- Hippip hurra, hippip hurra.

Men även fast jag tittat på honom i 120 dagar och
sagt hans namn minst lika många gånger känns det inte helt hundra.

Ni vet den där känslan när man köpt sig ett svindyrt klädesplagg,
provar det flera gånger, står framför spegeln å rannsakar.
Den sitter väl okej, men det känns liksom inte helt hundra.

känner jag.
- Även fast blanketterna till Skatteverket redan är inskickade
sedan länge.



Jag vill ju verkligen att han skulle heta London.

Ser ni inte vad bra det passar??

Skaffa barn föffan!

Nu ska jag berätta Hemligheten för er.
- Varför man skaffar barn.

Antingen köper man en hund, eller så tillverkar man en bebis.
Vad man än har så väcks dock tanken efter ett tag;
"man kanske skulle klä ut den litegranna..."

Å sen går det inte att hejda!!



Jag hittade den här dressen igår när vi va ute å shoppade,
å jag ba kände att han måste ha den!

Så fort vi vakna imorse skuttade jag upp å satte på honom den.

Å som jag skratta!
Jag skratta så jag frusta.
Hoppade ner i mina crocs å skutta skrattandes in till mamma,
bara för att hon oxå skulle få ha lite kul sådär på morgonkvisten.
Men den jäkeln va inte hemma.

Så jag fick ha kul själv.
- Ja med bebin såklart.
Men han skratta ju bara för att jag skratta.

Skaffa barn hörni, å så sätter ni på dom såna här roliga kläder.
- Det är jättekul.
Helst ska bebin va sådär tjock å knubbig oxå.
Å mössan ska sitta sådär härligt tajt.
Då är det som roligast.

Högst upp på shoppinglistan.

Har ni sett att det börjat snöa lite ute?
Det är rätt mycket snö och rätt kallt ute nu för tiden.
- Då måste man ju ha varma kläder på sig!

Jackan är införskaffad, likaså pjucken.
Men jag har inga täckbyxor!
Planen är dock att jag ska införskaffa ett par idag.
Så jag surfa runt lite för å kolla vart det finns billiga men endå bra.

Stadium hittade jag det smartaste EVER!



Glöm osexiga braller, det är en täckkjol jag ska ha!

Förklara för mig?!

Det är en sak som förbryllar mig,
och jag behöver lite resoneringsassistans.
- So to speak.

Under tiden Mini-Monstret låg i min mage gick jag på alla kurser
angående födsel och shit som var gratis.
Läste alla böcker Bibblan hade att erbjuda oxå.
Och i dom står det att Amning is the shit.
Det är det bästa, bla bla bla.
En av anledningarna till att det är så jävla bra, är att barnet får
gratis immunförsvar från/genom sin mamma.

Alltså; Jag utsätts för en bakterie, min kropp börjar bilda antikroppar mot denne.
Och förhoppningsvis blir jag då inte sjuk.
Antikropparna åker även ut i mina tuttar och in i Mini´s kropp.
Mini skyddas mot bakterierna.

Nu har vi fått prova den här mekanismen i praktiken.
Mega kommer från sin far och är jätte-sjuk.
40 graders feber, snor, hosta å hela fadderullan.
Efter några dagar blir Mini sjuk.
Hög feber, snor, hosta å andnöd.

Jag är frisk som en nötkärna!
Har inte haft nån av dom krämporna.
Då måste det alltså vara så att min kropp uppenbarligen
skapat antikroppar och därmed står emot snorbakterierna.

- Men varför blev då Mini sjuk?!


Hello, my name is Good Looking.

-90 talet ringde. Dom ville ha sina breda slingor tillbaka.



Kände mig så jävla sexig att jag valde att fota mig själv.
- Å bjuda er.

Varsågoda.

Vem fan visa hur kameran funkar??

saker får man göra ifred som småbarnsförälder,
det ska gudarna veta.
- Men det är lugnt, jag har vant mig.
Jag har till och med lärt mig att skita med publik nu.

Men när publiken drar upp kameran å fotar,
drar jag fan en gräns.



Han är snabb oxå den lille fan, som ni ser på bilden har jag liksom inte
upptäckt kameran än och hunnit reagera.
Utan jag sitter där i godan ro och har lite kvalitetstid med min son.
- Trodde jag.

Ja skoja bara.

20101126890 (MMS)

Ja skoja bara.


Jag har botat mitt cola-beroende! Med kaff...

20101125888 (MMS)

Jag har botat mitt cola-beroende! Med kaffe...


Bad news and some good!

Mini är sjuk.
Mega har smittat honom med feber, niagarafall i snoken och hosta.

Men han älskar sin napp å snutte!
- Äntligen.





Å så fick ni en liten tutt-chock där oxå ser jag nu.
- Den bjuder jag på.

Vi älskar ju dig!

Ord kan inte beskriva känslan i mitt hjärta över att ha honom hemma.
Det bränner, värmer och kittlar.
Bara att titta på honom får mina ögon att tåras.
- Typ känns det.

För att inte tala om Mini-Monstret!
Ungefär såhär känner han:





= han avgudar sin storebror. Helskotta vad han älskar honom.
Helt sjukt, han är helt okontaktbar när Mega-Monstret är i närheten.

Here´s the secret...

Här är hemligheten bakom Mini-Monstrets hysteriska viktuppgång...



- Han är besatt av våra proteinshake´ar.
Kommer han över en släpper han den inte.

Lika som bär - och busken dom hängde på.


Alltså, jag vet inte om jag nämnt det tidigare men det finns en sak som gör mig lite sorgsen.
Och det är mina barn.
Nej, det är inget fel på dom.
Men ingen av dom ser ut som mig liksom.
Får folk se fäderna å sen ungarna säger dom typ "nemmen åh vilken kopia" bla bla bla.
- Shut the fuck upp vill jag bara säga då.

Men så skrämde jag Dexan med kameran häromdan å fick till en rätt skön bild.
Vilken påminde mig om en bild från Avalons bebistid.

Å tamefan, är dom inte lite lika??



Det här måste väl betyda att dom är lite lika mig,
eftersom jag är deras enda gemensamma nämnare!
Näsan är ju jättelik, å ögonbrynen. Å så ögonen.

Jaa, det är ju jag upp i dan när jag själv blir lite chockad.

Dagens sanning.

20101120880 (MMS)

Dagens sanning.


Blommor från Bali!

Det går just nu en härlig nostailgitripp på ettan.
- "Masjävlar".

Var å varannan replik får mig att fnissa igenkännande.
Bananen sprutade citat från just den filmen back in the days.

Så den här filmen ser jag med ett leende på läpparna.

Klockrent.

STOPPA PRESSARNA!

Jag tittar på SVT för första gången på typ ett sekel,
och håller liksom på att få en hjärtinfarkt!!

Vart är världen på väg?!
Vad är det jag har missat??

Jag ser en vinjett för programmet Plus,
men förstår inte riktigt.
Dom filmar nån ung snubbe i kostym.
- Vart fan är Sverker?!



Å varför har dom gjort  sig av med honom, ett vinnande koncept?!

Idag är det torsdag.

Å imorn bitti är det Fredag.
Å då kommer Monstret hem!

Det ska bli så jävla skönt å se den där lilla människa igen.
Ord kan inte beskriva det vakuum som varit i huvudet
under veckan han varit borta.
Nu ska jag använda min vecka vist,
allt vi ska göra ska vara skitkul.
Och vi ska inte bråka en endaste dag!

Pirat-Brallan

Asså...
Jag har en kompis som laddar ner musik genom Piratebay.
- Inte jag, utan en kompis!
Åå...så brukar min kompis sen skicka musiken till mig.

Aa precis, så är det.

Iallafall, idag begav jag mig utan alldeles alldeles ensam med min
musikspelare. Det var underbart.
Och målet med min promenad var Solcenter på Alléplan.
- Där finns dom bästa solarierna nämligen.

Jag går där i godan ro och lyssnar på en grym jäkla låt,
med Kanye West faktiskt.
Den låter lite skum, men inget jag reflekterar över i början av låten sådär.
Men så kommer refrängen å då hör jag plötsligt hur nån sitter å
typ klappar med?!
Jag kollar mig runt i kring om det är nån mer än jag som hör min musik.
- Nä, ingen här.

Men så kommer refrängen igen, och då hör jag klappet igen!
Det är alltså nån idiot som spelat in låtjäveln från radion
och antagligen tycker att låten behöver lite förstärkning.

Men det är smällar man får ta när man...har en kompis som laddar ner musik olagligt...

En liten nätt promenad ba.

Imorn är mini-Monstret´s pappa ledig från sitt arbete på Media Knarkt.

Då har jag gjort upp en plan.
Jag ska forcera fram lite egen tid!

Till att börja med ska jag sova länge.
Så länge jag klarar vill säga.
Sen ska jag äta frukost utan någon i mitt knä.

Efter det ska jag trycka in mina hörlurar i mina öron och
snöra på mig mina Reebok skor å sen ska jag gå.
, och .
Ända till Alléplan.
Där ska jag sola.
För där har dom världens bästa solarium.

Titta va långt jag ska gå:



Det lila sträcket är bilvägen.
Det röda sträcket är fågelvägen.
- Men jag kan ju inte flyga!

Varning.

Hörni!

Redan innan jag blev på smällen en andra gång vandrade tankar i mitt huvud om
det här med att älska två barn.
Alltså två barn som kommit vid två olika tillfällen.
Å alla jag prata med lugnade mig med att det går alldeles utmärkt.
- Man älskar båda lika mycket.

Men jag vet fan inte.
Visst, det lilla Monstret har inte funnits så länge än.
Men jag saknar det stora Monstret in i helvetes satans mycket.
Folk som inte är separerade föräldrar kan inte förstå den enorma sorg
man utsätts för varannan vecka.
Saknaden har gjort mig så pass desperat att jag planerat att ställa mig i buskarna vid
dagis och titta på mitt barn. I smyg.
Och den veckan man har Monstret hos sig flyger iväg.
Man vill liksom inte gå och lägga sig å slösa bort dom där timmarna.

Ibland när han sover står jag å tittar på honom.
För han är så jävla fin. Så fin att det gör ont i mig.



Nu har det gått 4 dygn och 5 timmar sedan vi sågs sist.
2,5 dygn tills vi ses, 60 timmar.
Men jag vill att det ska vara fredag morgon NU.
Ikväll kommer jag nog gråta mig till sömns igen.

Det här blev ett väldigt deprimerande inlägg, jag får byta rubrik.

Millan är min bästis.

Min lilla syster är en grym kock, har jag sagt det?
Hon är inte bara en grym kock, hon är en ännu bättre bagare!

En väldigt sugen sådan.
I princip varje kväll plingar det till i mobilen:
"Haru nå gott hemma?"
Det är liksom mer regel än undantag.
Idag hade jag tyvärr inget att erbjuda henne.
Vad tror ni flickebarnet gör då?

Jo! Hon står å ställer sig å bakar!
Å lagom tills sockerkakan är färdig plingar hon på dörren med en bit till mig!

Den va så jävla god att jag helt kom av mig.
- Jag skulle ju ha fotat den till er!



Så här såg den ut efter att jag kalasat i mig 90 % av den...

Pappa...

..."har du glömt mig nu igen?"

Så ser det ut alldeles för ofta bland mina sända meddelanden.

Om det beror på att min far är förvirrad eller inte älskar mig, vet jag inte.
Men här sitter jag iallafall, igen, och väntar på att han ska ringa.

Om du ser det här pappa, ring mig nu.


En kort långlunch

Idag står det "Fars dag" i almanackan.
Det är en kommersiell dag som skapats av handeln,
enligt min far.
- Alltså inte värt att fira.

Men så ringer han imorse å kommer med den strålande idéen att
vi ska käka Brunch. Dagen till ära.
Det var bara att stuva om i planeringen å säga:
"Oookej, jag plockar upp dig om en halvtimma."

- Är det Fars dag så är det!

Vi styrde kosan mot Kumla Herrgård.
Å gissa om vi blev snopna när vi möttes av hovmästarn som säger att dom
är fullsatta, 20 minuter efter öppning!

- Mutter mutter, farsan funderar ett tag å kommer på Enskede Krog.
Å det var tamefan det smartaste han kommit på, på länge!
Gudomlig mat, GUDOMLIG.

På menyn stod det "Långlunch".
Vilket innebar ett buffébord med förrätt; alla sorters sill, massa lax och...ägghalvor!
Sen varmrätt, vilket man fick välja mellan 4 alternativ.
Å som grädden på moset var det ett gediget Dessertbord!
- Panacotta, Creme Bruleét, fromage, rulltårta; Rubbet.


Däremot var inte Mini-Monstret i sitt bästa skick...
Han vill inte sitta i bilstolen, inte sitta i knät, inte ligga i knät, inte äta.
- Bara lunka runt i lokalen hängandes på sin mors axel.

Hörde jag kolik?

När Mini var några få veckor gammal var han grinig vareviga kväll.
Ja å Fredruck vankade å vankade å bumpade å bumpade.
- Till slut somnade vi alla i utmattning.

Så blev han runt 10-11 veckor, å hans kvällshumör började bli trevligare!
Han var inte alls lika grinig, utan garvade sig själv till sömns.
- Ingen var gladare än vi!



Men nu, 3 ljuva veckor senare, har han varit riktigt jävla otrevlig i flera kvällar nu.
Han ba gnäller å grinar å ba drar ner stämningen.
Min farmor tror att det är för att jag äter kryddstark mat.
Det kanske är så, ingenting jag reflekterar över sådär när jag stoppar det i munnen.
- Hur känsliga är dom där små magarna igentligen?


Man tager vad man haver!

Var inne hos grannen häromdagen när Mini-Monstret lägger värsta brak-skiten.
Efter lite möda och ganska mycket besvär lyckades jag
avlägsna skiten från bebin.
Men problemet kvarstod att jag inte hade med mig några extrablöjor.

Då såg jag att dom hade en gammal Mega-Monster blöja liggandes
i bortre änden av köket.
- Den tar vi!



Å så sa vi till Mini: "Nu kan du kissa med naveln om du vill, det kommer ändå inte läcka!"

Säg -hej till publiken!

Sitter å kollar igenom bilderna från Monstret å min kvalitetstid tidigare idag.
Vi uppsökte Tyresö´s nya lekland; Kaatach.
- Utan mini!

Men alla bilder ser ungefär likadana ut,
en suddig unge som rattar något med fartränder.

Titta hit en gång da! - Troligt.
Han hörde mig inte ens.


Ångest Junior

Han är sin far upp i dan!

Monstret: "Mamma, kan du hjälpa mig sätta på Polis-kläderna?"
Jag: "Kom hit till mig da så hjälper jag dig."
Monstret: tvekar en sekund å säger "okej, jag tar bilen."

När denna ordväxling ägde rum befann sig Monstret och bilen på det röda krysset.


Tomt på alla sätt.

Behöver jag ens berätta vart jag sitter just nu?

- I grannens soffa såklart.

Men det är nåt som saknas,
vi har plötsligen hur mycket plats som helst att sitta på här i soffan.
Det är ingen som snarkar å fiser i sömnen.
Ingen som ligger och puttar en i valkarna med sina hårda små tassar.

Embla är inte här idag, och hon kommer aldrig mer komma tillbaka.



Och vi saknar dig redan, även fast vi vet att du har det bättre nu.

We wish you a merry christmas...



Klockren för oss trångbodda ju!

Tipsade min morsa om granen, hon blev eld och lågor.
Vi började fundera på hur man ska få hem den från USA.
Så går det några timmar.
Sen visar jag en annan gran som man kan ställa i ett hörn, ännu smidigare.

"Nej men gud va läskigt med en halv gran sådär, nej det var inte fint."
säger tanten.
Jag tittar på henne, väntar på att poletten ska trilla ner.
Det gör den inte.
"Men granen vi vill ha är ju halv!"

"Ahaaa" säger hon då å tittar nogrannare på granen.
- "Smart..."

Kineserna anfaller...

20101110851 (MMS)

- Därav skyddsutrustningen. Idag var det min tur att välja middag. Jag valde vårrullar. Fast jag säger att det är ihoprullade pannkakor så att monstret ska käka dom. UPDATE: Jag underskattade min sons intelligens. Det enda han åt var majsen.


Paparazzi

Eftersom det är onsdag, klockan är 12 och jag inte har nån aning om vad man gör när man är ensam...
- Är jag inne hos grannen.
Inne hos grannen finns det tre datorer, varav två av dom alltid ligger framme.

Å inne hos grannen finns en tant som älskar att vanka med rastlösa bebisar!

Vilket i sin tur gör att jag kan passa på att sno en av dom två datorerna.
Å då hittade jag lite smygtagna foton från i somras!
Det verkar som att Mega-Monstret ärvt sin smygfotograferingsförmåga efter sin moster!




Aaah, viiila.

20101023793 (MMS)

"Det är lugnt morsan, jag passar brorsan. Sov du!"


Mini får inga pannkakor.

Mini-Monstret slutar aldrig att förvåna asså!
Eftersom han nu är tre hela månader gammal behöver vi
inte uppsöka BVC för vikt å mätning lika ofta som förr.
Men så häromdan var det dags,
fyra veckor sen sist.
Och eftersom han gått upp nåt så fruktansvärt sen den dan han föddes,
var vi helt övertygade om att det stannat av litegranna nu.
- Mer kan han inte gå upp.

Jo da! Ungen drog till med en riktig jävla BRAK-vikt!
8100 gram vid 3 månaders ålder.
- Rekord någon?



Den feta svarta är "normalkurvan", dom smala över och under är "okejkurvor".
Den blåa prickade är Mini´s.
Han ligger på den översta, på väg ut från diagramet!
Vart fan ska detta barka hän?
Om man tittar lite nogrannare väger han lika mycket som en normal 6 månaders bebis.

Inte undra på att jag har träningsvärk!

Vi har ont i magen...

Vid 18 var jag jävligt mallig å slöjdade ihop ett inlägg om att jag
var en riktig stjärnkock å bla bla bla.



Blev dock avbruten i all eufori och lika bra var väl det...
- För nu sitter jag här med världens magknip.
Såhär gick det till:

Jag blandar min smet enligt recept.nu´s anvisningar.
4 ägg, lika många deciliter mjöl å sen ös på me mjölk ba.
- Jag höftar som en äkta pannkakskock.
Lägger i första pannan med smet, det ser bra ut.
Vänder på den, ser fortfarande bra ut.
Tar upp den ur pannan och den stårhögkant!

Ringer pappa i ren panik, han svarar inte.
Ringer upp Millan å frågar varför mina pannkakor är så hårda.
- För hög värme säger hon.
Jag vrider ner plattan å gör ett försök till.
- Samma sak händer!

Just då ringer pappa upp mig,
"Det är ett nödläge" säger jag i äkta Mekar-Micke-anda.
Pappa skäller på mig: Men varför SA du inte det för, vad är det som händer?!
Jag förklarar läget å min farsa ba garvar.
Efter ett tag säger han att jag har för mycket mjöl i smeten.
Vi lägger på luren och jag häller i mer mjölk.

Gräddar resten av smeten utan framgång.
Pannkaksjävlarna går fortfarande att spela Domino med.



Monstret
var nöjd iallafall.

Men nu sitter jag här med magknip, får se om jag skiter ut rent mjöl imorn.

SHIT!



Kollar till höger, sen till vänster å utbrister chockad:

"Sit mamma, vare lillebror?!"
(Sit=shit på monsterspråk)
"Jag har tappat bort honom!!"

Under en halvtimmas tid har jag stått vid spisen för att åstadkomma ett dussin
pannkakor till min älskade son.
- Något min minsta son tyckte var oerhört onödigt och protesterade hej vilt.
Både i babysittern å gymet. Inget dög.

Till slut hängde jag upp honom i bärselet och då blev det således knäpptyst.
Mega-Monstret har dock lärt sig att koppla bort sin lillebrors missljud,
utan reagerade först när tystnaden blev som ett vakuum i hans huvud.
Å eftersom det är hans plikt att roa bebisen när jag tillreder hans mat,
reagerade den lilla stackarn i panik.



Man riktigt hörde hans "PHUU" när han tittade upp å såg den lilla rackarn hänga här.

Ungen önskade sig pannkaka...

20101109839 (MMS)

- önska mig lycka till.


Praktikant i en annan del av Tyresö

Mini-Monstret fick tag på datorn idag å som den lilla krabaten lös upp!

Han blev så kaxig att han nu vill gästspela här i bloggen en dag eller två.



Idétorka är dock det sista han har.
Det var så mycket han ville få sagt att jag fick slita datorn ifrån honom.



Han får sig en egen i julklapp.

"Jag vill vara flicka"

På onsdag vankas det MaskeradMonstrets dagis.
Vi började snacka redan en vecka innan om hans önskemål av utklädnad.
- Så att jag skulle kunna ha en sportslig chans att ordna fram det...

Från dag 1 var han tvärbestämd: "Jag vill vara en flicka."
Med det här barnet har jag lärt mig att aldrig bli förvånad.
Utan jag bad honom bara att vara lite mer specifik.
"Jo jag vill ha såna kläder" å pekar på min tunika.
"Å så vill jag ha rött hår, som du å Millan."

Det är otroligt smickrande att han tycker att hans mor är en stilikon,
men kan bli svårt att genomföra. Jag drar size L, han XXS.

Så vi drog till leksaksaffärn i vårt lokala centrum.
Han styrde förbi indiandräkterna utan gick rakt på prinsessklänningarna.
Hur gärna jag än velat ha en dotter, kände jag att det var dags att dra i handbromsen där.

På andra sidan hyllan hängde det Astrid-Lindgren-grejer med allt vad det innebar.
Å ungen kärade ner sig i en Pippi outfit.
500 spänn fattigare, men en peruk rikare.



Å den har setat på ända sen dess!


Ta da!

Bebisen kan sitta själv!
Förvisso bara 5-6 sekunder i stöten, men endå.



- Snart kan jag lämna honom ensam hemma!

Perfekt.

Vi mot världen


Idag är det lördag, vilket innebär en anings kortare arbetsdag för Fredruck.
- Hemgång vid 17:30 = LYX för mig.

Men han fick dock för sig lite impulsivt att han skulle göra en grabbkväll
ikväll och bokade middag å bio borta.
Han lämnade återigen middagsfixning å läggning av barnen åt mitt öde.
- Thank GOD att jag har min mamma asså.

Middagen käkade vi därinne och hon roade det lilla Monstret medan
jag klubbade det stora tills sömns.
För att lägga den ena med den andra är näst intill omöjligt.
Det blir som ett moment 22, dom väcker liksom varandra.

Men om man bortser från den lilla detaljen är vi grymma vi tre.
Vi grejar det mesta nu för tiden, vi har funnit våra roller och liksom vant oss vid dom.

Lite smått kaotiskt.

En timma kan va lång!



Som ni säkert klurade ut var jag å farsgubben å Discobowlade igår.
Banan var bokad 21, så alla kidsen sov när det var dags att dra.
Stod i valet å kvalet om vi skulle åka buss eller bil,
dricka cider eller cola.
Oooh, svårt val. Skulle va så jäkla skönt att få vara vuxen och impulsiv nån gång ibland.

- Men det blev colan å bilen.

Det var dock sjukt skönt att få komma iväg ensam, ha båda armarna fria.
Få prata om vad som helst med farsan utan att tävla om uppmärksamheten
med Monstrena.

Smusigt.


Mina gamla bowlingskills måste dock dammas av lite,
jag var inte kvällens starkaste lysande stjärna om vi säger så...

Farsan in action.

20101105820 (MMS)

Gissa vart vi är! Ledtråd: Farsans favvo-hak.


"inte pra Properg, inte bra" - säger Seppo

20101105821 (MMS)

Är ute å rastar farsan i bowlinghallen och vi SUGER på bowling just nu.


Hur tänkte jag nu...?

20101104816 (MMS)

Fransgardinerna va lite dammiga, så jag kastade in dom i maskinen. - Alla 4 samtidigt. Smart.


Hej! Mitt namn är Bill.

- Har ni träffat min tvillingbror Bull?

kommer jag gå runt å känna mig hela vintern.

Morsan å jag beställde vinterjackor förra veckan.
(Själva beställningen är en lång och egen historia)
Jag tog en svart å hon en röd.
Igårkväll hämta vi ut paketet, då har dom skickat två röda!

Jävla spärrmongon, vet dom inte att jag å morsan redan ser prick likadana ut?!
Nu kommer det ju bli ännu värre när vi spatserar runt i Krusboda
i våra prick likadana jackor.



Vart tog bebisen vägen??

Idag ägnade jag mig åt det där smått deprimerande sysselsättningen att plocka
ut urvuxna kläder i bebins lådor.

50/56-kläderna åkte ju ut efter ba nåra veckor,
så där hann jag inte känna efter så mycket.

Men nu fick alla 62 och en hel del 68 stryka med,
å då blir det liksom så uppenbart.
- Det är ingen bebis längre!

Snart kommer ju Bebin å Babbel använda samma kläder...


RSS 2.0