Knut i magen
HALLELULIA!
Jun. 13, 2013
Säg inte det här på dagis. Snälla.
Good morning to you to!
Jag KAN inte sura!
Vardagsoptimism.
Det gäller att uppskatta de små sakerna här i livet:
<3
I´m so over you.
Ni tappra anhängare som fortfarande går in här då och då, kanske undrar vad jag gör nu för tiden?
Varför jag aldrig skriver?
Vad gör jag av all min lediga tid??
- Jag spelar MAHJONG.
Det är så beroendeframkallande!
Varje fikarast småspringer jag till soffgruppen, slår mig ner och drar upp telefonen för att riva av ett parti.
Så fort det är dags att gå på muggen får telefonen följa med.
På lunchen hinner jag köra flera partier! (Yiho)
Ibland försöker mina enerverande arbetskamrater konversera mig.
Då snäser jag av dom med att jag inte har tid, ser ni inte det för i helvete?!
Idioter.
Jag är besatt.
Men asså, jag kan ju hantera det.
Jag älskar dig inte längre.
Den passion jag kände i november är som bortblåst,
kvar är bara ont brått hat.
Det gick inte över en natt dock, det här har skett succesivt.
Det började med en bilnyckel-kidnappning.
- När nycklarna fortfarande satt i tändningslåset.
Sen slutade alla bromsar att fungera, så att jag fick praktisera mitt motorbromsande ett par dagar.
Efter det var det lambdasonden som fick för sig att bara fungera varannan gång, vilket resulterade i att jag rökfyllde Tyresö med blå avgaser varje morgon och eftermiddag.
Sen la soppamätaren av så det lyser FUEL hela tiden istället.
- Även när den är full.
AC:n blåser när den själv vill.
- Även när den är avstängt.
Airbagen indikerar om ett fel fast det inte finns något.
Stereon spelar bara musik när den själv vill.
Spjälmotorn lever sitt eget lilla liv vilket gör att den tappar gas mitt på motorvägen ibland.
Så mina känslor har med andra ord förändrats. Till att bli obefintliga.
Jag hatar den där satans bilen.
- Å inte fan får dig mig att få ligga nåt heller!
Skitbil.
Skitbil.
Laundry day...
Man vet att det är dags att tvätta när man inte lyckas hitta två stycken strumpor i lådan med samma mönster.
Fast det skulle ju kunnat ordnats med en spritpenna nu när jag tänker efter.
Rookie mistake.
Behåll dom för dig själv!!
Grönt segt snor - peanuts.
Bebisbajs - fine.
Kräksjuka - helt okej.
Men när dom börjar tappa tänder, dååå...då brister det för mig.
Min största fobi här i livet är lösa tänder.
Fy fan asså.
Det är så läskigt och äckligt och...och... ONATURLIGT för i helvete!
Och nu har då som sagt tiden kommit då Mega tappat sin första tand.
- Tack och LOV blev den lös hos hans far, (det hindrade dock inte honom från att skicka en film på den vickande ungen till mig.)
- Och jag tackar dom högre makterna att tanden åkte ut när han befann sig på dagis!
Allt jag behövde göra var att tömma mitt konto och leka tandfé en natt.
Men så satt vi och åt lunch idag, han och jag.
Sida vid sida.
När han plötsligt fryser till mitt i en tugga, för att i nästa sekund göra en sitt-jubel-dans och meddela:
- "MAMMA, EN TILL TAND ÄR LÖÖÖS!!"
Med tillhörande uppvisning, och dubbelkoll att jag verkligen verkligen såg att den vickade på sig.
Hellllvetteeee...
Hur fan ska jag lösa det här?!
Vi är lediga dom närmsta två dagarna, sedan ska han återvända hem till mig på eftermiddagarna i ytterligare fem dagar.
Åh gud.
Ångest.
Killen knäcker extra som AA-sponsor
Mini-Monstret tog mig på orden i söndags när jag yrade om att jag aldrig mer skulle konsumera alkohol.
Ekonomiassistent at your service!
Man vet att man är trångbodd när hemmakontoret får samsas med hushållsapparaterna.
Plingar det till kollar jag först faxen, sen mikron.
Arkivet ligger i nedersta facket i frysen.
Idag är en stor dag
Jag har idag fått legenden tandfen krossad i spillror.
Tydligen är det alltså ingen riktig magisk fe som kommer och tar tanden och ersätter den med en guldpeng.
Nej det var morsan å farsan som smög in när jag somnat för natten.
Varför jag blev varse det just idag är för att jag idag själv måste agera tandfe.
Min förstfödde har tappat sin första tand, med dunder och brak.
Alla har fått se gluggen. Mormor och morfar. Sara och Minus. Sebastian på Bilia i Nacka. Kassörskan på ICA.
Ja ni förstår säkert.
Det här är en sån där milstolpe i livet man kommer att komma ihåg, och tänka tillbaka på.
Onsdagen den 23:e januari 2013.
- Han, för att han tappa tanden.
- Och jag, för att min sista illusion av trolldom och magi gick i spillror.
En annan sak dessutom,
inflationen har till och med nu nått tandfens gåva!
Mega-Monstret la nöjt sitt huvud på kudden ikväll, där hans tand låg under i tryckt förvar och skrockade nöjt: "Hoppas tandfen ger en hundring till mig oxå."
Tydligen har ryktet gått att guldpengar är sååå 2012. Nu ska det vara lappar.
Stora lappar.
Är det verkligen okej?
På jobbet idag dök det upp en leverantörsfaktura med en rätt tvivelaktig artikel.
Jag läste en gång till. Tänkte till. Jo, det stod fan flykthuva.
Hur stört är det att sälja något som man marknadsför som något man sätter på huvudet när det är dags att fly?!
Men så bild-Googlade jag en flykthuva för att ha en schysst bild till bloggen.
Å då upptäckte jag att flykthuva i verkligheten inte är detsamma som jag tror att det är.
